Johan Antus

Main menu: Home

Gör ditt eget DNA test

Alla känner väl idag till vad DNA är för något, inte minst från polisutredningar och spännande TV program.

Det ser så himla avancerat ut där de står i sina  vita rockar så jag undrar hur svårt det egentligen kan vara. Jag har ju en förkärlek för att ge mig på helt onödiga saker så det var bara att rota fram "den lille kemisten" och börja labba. En del inspiration hittade jag på nätet och i den utmärkta tidningen MAKE. De kemikalier jag använt mig av och recepten är en blandning från dessa.
Det skall sägas direkt att denna metod inte klarar av att skilja olika människor åt men du kanske kan locka fram ett "-älskling det är en sak vi måste prata om" från dina barns "mor".
Jag tänkte att jag skulle bevisa att jag inte är släkt med en Kiwi.

OK du behöver lite grundläggande kemiutstyr, eller om du inte har det så går det bra med små glas eller liknande.
Jag valde kemistuff för det ser coolt ut på bild.
Du behöver även en saltlösning bestående av 150 ml rent vatten, 1/4 tesked rent salt (Falksalts Kvarnsalt innehåller inget jod, klumpförebyggande medel eller liknande), 1 tesked schampo (kolla så det innehåller sodium lauryl sulfat) samt en tesked bikarbonat. Bland väl och håll kallt.

Mosa, krossa eller mixa, försiktigt, lite Kiwi i en bägare.
Häll på hälften av saltlösningen och blanda väl men försiktigt så det inte skummar. Filtrera sedan bort alla fasta partiklar ur fruktmoset  m.h.a. ett kaffefilter. Håll hela tiden lösningen kall annars bryts DNA ner fort.
Ställ bägaren i ett bad av isvatten eller snö.
När du har en lagom mängd lösning så häller du försiktigt på lika stor mängd iskall alkohol.
Använd så ren alkohol du kan få tag på och lägg den i frysen dagen innan testet. Du kan ju försöka köpa tvättsprit (M-sprit) på Apoteket. Det är kul att förklara vad man skall ha det till ;-) Om det inte går så be din favoritläkare skriva ut det eller använd någon annan alkohol.

Jag har lyckats bra med isopropylalkohol (isopropanol). Använd en pipett eller provrör och häll försiktigt ner spriten längs sidan av bägaren så att den lägger sig ovanpå saltlösningen. Vänta ett par minuter.

För att sedan kunna experimentera vidare behöver du fånga upp de långa molekylerna och det är lättare sagt än gjort. Använde en glasstav, en tandpetare eller liknande och försök snurra upp DNA:t. Efter lite övning går det fint. Vill du spara DNA så lägg det i iskall sprit och förvara i frysen.



OK vad är det nu som händer? När vi mosar Kiwin så frigörs en massa celler som blottar sina cellväggar (cellmembran). Dessa cellväggar är uppbyggda av fett som löses upp av tensiderna i schampot och då slinker DNA ut i lösningen. DNA molekylen är polära (typ "magnetiska") och istället för att dras till varandra (och bilda långa molekylkedjor som skulle bli så stora så de filtrerades bort) så dras de till de positiva saltet i lösningen. Genom att göra så kommer lösningen att innehålla mängder med små bitar DNA och jättestora bitar av trasiga celler och andra rester. Efter filtrering finns bara saltlösningen med DNA kvar. När vi häller på alkoholen så dras DNA mot detta och eftersom vatten och (iskall) alkohol inte blandar sig så väl och DNA inte är lösligt i alkohol så fälls det ut som en vit gelé på gränsen mellan dem. Om vi håller lösningen kall så kommer inte enzymen D-nace att käka upp DNA innan du är klar. Finurligt.

OK, nu har vi ett DNA och vi behöver lite mänskligt DNA att jämföra mot. Klipp av dig tummen och mixa... nej jag bara skoja..

Tag en slurk saltlösning (utan schampo, det smakar så illa) och låt det skölja runt i munnen i en dryg halvminut.
Du skall inte ha ätit eller borstat tänderna precis innan. Spotta ut lösningen i en bägare utan att få med saliv etc. Häll på 1/4 tesked schampo och blanda försiktigt och håll kallt. Häll på lika stor mängd sprit precis som ovan och efter en stund så kan du säga
"-Ah! blueprint of a supreme being"



Olika DNA är olika långa och det gör att vi kan jämföra om kommer från samma, eller olika, celler.
DNA är ju som sagt negativt laddade och dras således mot en positiv polaritet. Detta fenomen används i en process som heter elektrofores och är grunden för alla DNA test. Om man låter olika DNA köra ikapp i ett trångt medium så kommer korta DNA ha lättare att ta sig igenom och på så sätt komma fortare fram. Det medium som används kallas Agargelé (Agaros) och är ett kompakt nätverk av socker.
På bakhyllan i välsorterade affärer finns något som heter Agar-Agar och som, i princip, är samma sak.
Gör en gjutform 10*5 cm och en gjutmall (eller vad nu man kan kalla det..) som kan hängas över formen och som sticker ner nästan till botten av gjutmallen. Tanken är att du skall få en geléskiva som är ca 5-7 mm tjock och som har ett par "brunnar" á 5*5 mm i ena änden. Koka gelén och häll i formen och låt den stelna. Peta inte på den för då börjar det snart mögla osv.


Här ser vi två stadier under processen. Den vänstra bilden är tagen någon minut efter start och man kan tydligt se att det röda DNA:t har börjat vandra uppåt. I den andra bilden som togs en (eller någon) timme senare ser vi att det vänstra (Kiwin) hunnit längre än det högra (jag). Man får inte vara otålig när man gör detta för det går ganska långsamt men om det bubblar kring den positiva polen (aluminiumfolien) så vet man att det flyter ström genom gelén.

På bilden till höger ser vi ett riktigt DNA test där man ser att A&A och D&D kommer från olika DNA medan B&B och C&C kommer från samma.


Om det känns klurigt att koka gelé för att göra en elektrofores så går det faktisk att göra den i ett filterpapper (=typ Melitta). Jag smetade ut lite DNA på ett filterpapper och hällde försiktigt på lite saltlösning. Efter en timme i det elektrifierade badet tog jag och la filtret i en svag (0,01%) MTB (Metylenblå) lösning. Då MTB är elektrisk laddat dras det till DNA:at som nu förhoppningsvis flyttat på sig. Resultatet är väl på sin höjd "tveksamt" men med lite fantasi kan man faktiskt urskilja två blåare fläckar som färdats olika långt i pappret. Som synes har en hel del DNA fastnat på papprets vänstra sida där jag kletade ut det. 

Så då vet jag att jag inte är släkt med en Kiwi, det känns ju betryggande.


´