Johan Antus

Main menu: Home

Krisbatterierna

I ett läge där vår import skulle förhindras, t.ex. vid krig eller krigsliknande situationer skulle landet snart stanna. Som förberedelse inför ett sådant läge lagrar Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) viktiga varor eller tecknade avtal med tillverkare i landet (s.k. K-företag) som var beredda att ställa om sin produktion efter noggranna, i förväg, uppgjorda planer.


En sådan viktig produkt var vanliga batterier för t.ex. ficklampor och radiomottagare. Under 80- och90-talet importerar vi närmare 100 miljoner vanliga batterier och skulle importen upphöra skulle konsekvenserna bli påtagliga för ett samhälle i kris.

Problem uppstod då det inte längre fanns någon inhemsk batteritillverkare.

När den sista tillverkaren av torrbatterier, Torrbatterifabriken i Ängelholm, slutade sin produktion av de vanligare batterierna (R20 & R14) i mitten av 70-talet passade ÖCB på att köpa två maskinlinjer för R20 och en för R14 till det facila priset av 935 000 kr. Dessa lades i "malpåse".

När all inhemsk tillverkning upphörde i slutet av 1981 uppmärksammades frågan och en utredning gjordes.

ÖEF föreslog då att beredskapen skulle upprätthållas genom:

• Beredskapslagring av 8 miljoner färdiga batterier
• Beredskapslagring av specialbatterier i förvarsmaktens regi
• Förberedd krisproduktion genom beredskapslagring av maskinutrustning och förberedd personalrekrytering
• Beredskapslagring av torrbatteriråvaror för produktion av 60 miljoner batterier av typ R20,R14 och R6

Detta skulle innebära att man i ransoneringstid kunde klara totalförsvarets behov samt tilldela varje hushåll sex batterier. Med tillgängligt råvarulager kunde en sådan tilldelning upprepas 2-3 gånger.


I slutet av 1981 köpte ÖCB två maskinlinjer för R6-batterier för 1070 000 kr. I och med det hade vi egen kapacitet för de tre olika batterityperna i den beredskapsfabrik som byggts i ÖCBs förrådsby i Horda utanför Värnamo.
Nedan placeringsbeskrivning för maskinparken samt måttangivels för batteriet i fråga.




För att hålla maskiner och inte minst kunskapen om tillverkningen i gång provkördes fabriken vart tredje år. Att starta upp anläggningen tog ca en dag och man kunde tillverka 9000 batterier i timmen vid full kapacitet. Fabriken betjänades då av 20 personer.



Första gången det skedde var under våren 1985 då 190 000 st R20-batterier tillverkades.
Vid full drift med alla produktionslinor igång skulle ”ett hundratal” personer jobba i Horda.

Delar av maskinparken omsattes. I januari-90 köpes en ny maskin för R6 och 1992  en för R20-batterier.
1995 provkördes hela produktionsanläggningen med gott resultat.



1997 beslöts att vi inte längre behövde ha denna typ av beredskap varpå verksamheten upphörde. De äldre maskinerna från -75 och 81 skrotades men de nyare såldes och fick ett nytt liv i Afrika.

Batterifabriken var unik på så sätt att det var den enda egna produktionsenheten ÖCB hade, allt övrigt gjordes av andra företag. Jag tackar Krigsarkivet & inblandade i verksamheten för en fantastisk teknikhistora, information, bilder och möjlighet att fotografera.