Johan Antus

Main menu: Home

Ågesta kärnkraftverk

men först lite om vår första  kärnreaktor R1
Före Ågesta (R3/Adam) hade forskningsreaktorer byggts på KTH i Stockholm (R1) och som var i drift 1954-1970. Vid Studsvik byggdes R2 som fortfarande är i drift.. Efter Ågesta planerade Vattenfall och AB Atomenergi även en reaktor kallad R4/Eva vid Marviken utanför Norrköping. Detta bygge stoppades av säkerhetsskäl men används än idag och drivs med en oljepanna. Själva reaktorn finns dock fortfarande kvar men är naturligtvis oladdad.


Reaktorhallen finns dock kvar och används nu för div ändamål; bl.a. är Madonnas video "Nothing really matters" inspelad här. 

Man blir lätt imponerad av den mystiska stämning som råder. Hela hallen är indelad i ett rutsystem som tidigare använts  för att mäta kvarvarande strålning.

Uppenbarligen finns ingen sådan kvar och vi får hoppas att nationalskatt får leva vidare.

Ågesta kärnkraftverk

Helt nära bebyggelsen i södra Stockholm ligger Ågesta kärnkraftverk, också kallat R3 eller Adam. Ågestaverket var Sveriges första kommersiella kärnkraftverk och  producerade främst fjärrvärme (till Farsta genom rör under sjön Magelungen). Verket ligger insprängt i berget och var på många sätt före sin tid då det byggdes. Jag fick tillfälle att besöka denna industrihistoriska plats och lärde mig under besöket att det nog aldrig kommer att bli något museum av Ågesta och att framtiden, tyvärr, är osäker. Här finns mycket intressant historia att föra vidare.

Verket har en tryckvattenreaktor som är 7 meter hög och nästan 5 meter i diameter.
Reaktorn använde 140 bränsleelement med totalt 18 ton bränsle bestående av 350000 bränslekutsar.

Bränslet var naturligt uran i form av urandioxid som pressats till cylindriska kutsar (se bild till vänster) av ASEA i Västerås. Som moderator användes 75 ton tungt vatten. Reaktor hade en effekt på 65 MW, men effekten höjdes i början av 1970 till 80 MW. Ågesta började projekteras 1954 och var i drift från 1963 till 1974.
Verket producerade 800 000MWh värme och 415 000 MWh el under sin tid.
En intressant detalj är att hela verket är designat utan hjälp av datorer då detta var på räknestickans tid.

Ågesta ser inte mycket ut för världen. Det grå huset är turbinhus och i tegelbyggnaden finns nergången till kärnkraftsverket.


Observera att det inte finns några datorer alls med i styrningen av reaktorn, allt sköttes manuellt -tufft.
Ritningen visar reaktor, värmeväxlare och att värmen gick, genom kulvertar under sjön Magelungen, till uppvärmning av Farsta.





Efter att ha blivit uppklädd i vita overall och hjälm samt påhängd en dosimeter fick man ta steget över gränsen



Miljön inne i kyltornet påminner mer om något ur Half-life än något annat.
På pelaren satt en stor propeller som ventilerade ut kylan ur det varma vattnet som rann längst väggarna.

Incidenter

Under 1968 skadades 30 % av bränslestavarna av vibrationer. Flera av dem gick sönder och upprensningsarbetet, som alltså gjordes med verktyg från utsidan, tog hela 6 månader. Kvarvarande mängd bränsle i systemet uppskattades till ca 1 Kg. Den 1 Maj 1969 inträffade ett större haveri. Ett pumpbyte gjordes helt fel och 400 ton kylvatten rann ut i turbinhallen. Vattnet kortslöt all el och säkerhetssystemen fungerade inte. Reaktorn stoppades manuellt s.k. SCRAM. Nära härdsmälta eller inte.. Vem vet. Den som är intresserad kan läsa om olyckorna i Windscale och Browns Burry. Det gick hur som helst bra; annars hade villapriserna i området legat på en helt annan nivå.

Den svenska linjen

Ågesta, och även det icke fullbordade Marviken, var en del av den s.k. "svenska linjen" som gick ut på att använda tungt vatten och eget naturligt uran. Användning av inhemskt kärnbränsle, som i skillnad till importerat uran inte var förknippat med krav på internationella inspektionsåtgärder, skulle göra det möjligt utvinna plutonium – råvaran för en framtida svensk atombomb.
Att även bygga upp egen inhemsk kunskap genom forskning etc. var anledning nog att använda urantillgångarna vid Ranstad och Kvarntorp (googla på Kvarntorpshögen och förundras..).

Avfallslager

En helt annan intressant sak i samband med svensk kärnkraftsforskning är att man tog lite lättare på avfallshanteringen i begynnelsen. Ett bra exempel är det mellanlager för lågaktivt avfall (alltså inte själva bränslet) som låg ute på Värmdö. I en gammal militär bunker göts en förvaringsdepå. Med jämna mellanrum fylldes avfallet i oljefat som "slutförvarades" i Lansortsdjupet.