Lenins raketer
Som
barn av kalla kriget minns jag väl hur jag somnade från
sänglampan med ett tummat exemplar av "Om kriget kommer"
eller sista sidorna i telefonkatalogen vid min sida. Försiktigt hade jag undrat om mor redan packat sänglinne och om far hade koll på fackföreningsboken [sic] när vi behövde evakueras. Det var aldrig frågan om utan när krigets kalla realitet skulle drabba även mig.
Det största hotet torde inte ha varit pansarvagnar som sköt på mig utan direkta, eller indirekta, skador av de kärnvapen som var riktade mot oss oavsett om vi bodde i Stocholm, Norrköping eller Västerås. Att besöka några av de missilbaser som "ondskans imperium" hade i Baltikum var både historiskt intressant men även resa tillbaka till min egna barndoms apokalyptiska våndor.
Alphaville sjöng 1984:
Heaven can wait we're only watching the skies
Hoping for the best, but expecting the worst
Are you gonna drop the bomb or not?
Can you imagine when this race is won?
Turn our golden faces into the sun
Praising our leaders, we're getting in tune
The music's played by the, the madman
Forever young
I want to be forever young
Do you really want to live forever?
Inte tänkte man på innebörden när man dansade tryckare då...
När jag nu som vuxen står här och inser hur nära det var att inte bara jag utan allt levande helt enkelt upphört att existera inser jag att vi alla haft tur.
Väggmålning inne i kommandobunkern vid en missilbas.
Det står: "Att utöva sin stridsuppgift på ledningsplats och kommunikationsplats är att göra sin plikt vilket är högsta prioritet.
”Den som avviker från den militära ordningen och mot disciplinen måste dömas till ett strängt straff”/Lenin
Strategiska rakettrupperna, RVSN, eller mer
ordagrant ”Raketstyrkorna för strategiska uppdrag” bildades
1959.
Denna siloanläggning, en s.k ”Dvina”, var den första underjordiska sovjetiska kärnvapenbasen som byggdes. Den var i bruk i närmare 20 år.
foto wikipedia
Denna siloanläggning, en s.k ”Dvina”, var den första underjordiska sovjetiska kärnvapenbasen som byggdes. Den var i bruk i närmare 20 år.
foto wikipedia
Missilen SS-4/R12 på den här basen var
placerade i silo men typen kunde även avfyras stående.
Den hade en räckvidd på 2000 km och var 22 meter hög och
bar en termonukleär kärnladdning på 2,3 megaton.
Hålen i vilka man göt silon grävdes ut för hand av 10 000 värnpliktiga och i slutat av 1962 stod den redo med missiler klara att avfyras för att omgående förvandla europeiska städer till grus och aska.
Kärnvapen: "Den yttersta garanten för socialism och frihet"
"Varningssignaler"
"Landning, Markanfall" samt "Atom, Radioaktivitet, Kemiskt, Biologiskt, Infektion"
Baserna var avspärrade med 6 olika zoner av
höga staket, minor och ett 5 meter högt el-stängsel med 1700
volt.
Efter order (om de inte stod i beredskap) tog det ca 30 minuter att fylla raketerna med drivmedel och ett oxidationsmedel så farligt att ett par droppar på huden eller att andas in ångor från det i stort sett garanterade döden..
Efter order (om de inte stod i beredskap) tog det ca 30 minuter att fylla raketerna med drivmedel och ett oxidationsmedel så farligt att ett par droppar på huden eller att andas in ångor från det i stort sett garanterade döden..
Kupolen över missil-silon
Bunker för lagring av stridsspetsar ligger en kilometer från basen.
1985 hade USA 23 000 kärnvapenladdningar, Sovjet 44 000.
Fynd i anläggningen. "Syra Klarblå <3>" Någon form av indikationsmedel.
Här i Bärta finns/fanns två missilbaser med
vardera två avfyrningsplatser, s.k. "arenor", för SS-3/R-5
missiler.
Med en topphastighet på 24 000 km/h och det förhållandevis korta avståndet mellan Baltikum och Stockholm blev förvarningen mycket kort, endast minuter.. Att på den tiden hinna larma, än mindre fylla våra skyddsrum är en omöjlig uppgift.
Med en topphastighet på 24 000 km/h och det förhållandevis korta avståndet mellan Baltikum och Stockholm blev förvarningen mycket kort, endast minuter.. Att på den tiden hinna larma, än mindre fylla våra skyddsrum är en omöjlig uppgift.
Bild mil.ru
SS-3 var den första kärnvapenmissilen som
sattes i bruk av sovjet och var en enstegs, mediumdistans,
vätskedriven ballistisk missil. Den blev en del av
"Fosterlandets hårda sköld av kärnvapen".
Den skulle kunna leverera ca 1,500 kg vapenlast och hade en räckvidd på ca. 1.200 kilometer.
Den skulle kunna leverera ca 1,500 kg vapenlast och hade en räckvidd på ca. 1.200 kilometer.
Hangar i vilken man förvarade upp till fyra raketer.
En general i USA sa ”Hela tanken är att döda de där jävlarna!
Om två amerikaner är kvar och bara en ryss så har vi vunnit”
Pink Floyd: Mother do you think they'll drop the bomb?
Vidare mot Karosta, östersjömarinens ubåtsbas, där vi hittar kärnvapenförråd. "Studier, Disciplin"
Förutom missiler fanns här även mängder av kärnvapen i form av bomber, minor, luftvärn och torpeder.
Krigare! Garnisonens heder och ära ligger i era händer.
I trakten av staden Aluksne och dess grannar
skall det ha funnits kärnvapenmissiler med en "sammanvägd
sprängkraft" på 30 000 Hiroshmabomber, en smått absurd
tanke.
Hälften av missilerna träffade inom 1-2
kilometer från målet vilket var tillräckligt med en laddning
på 2-3 megaton. Det hade mer än väl skapat harmageddon
med smält glas och kokande asfalt där inget levande kunnat
klara sig.
Pelare för lyftanordningen som bar den 1,5 ton tunga stridsspetsen från lagret till det fordon som skulle köra ut den på Arenan där den monterades på raketen.
Något i kärnvapenförrådet har en diameter på 60 cm..
Inne i ledningsbunkern finns en (1) ståldörr med flera lås. Månne var det här man förvarade avfyringsnycklarna?
Här en IL-28, ett lätt bombplan som skulle bära fritt fallande kärnvapen och som bl.a. stationerades på Kuba under Kubakrisen.
I Aluksne finns även ett stort stenhuvud
föreställandes Lenin. Om det är en sista hälsning från
ryssarna när de lämnade eller en plats för Letterna att göra
sig av med det oönskade vet jag inte men lika makabert
stirrar Vladimir Iljitj där han står, mitt på den plats där
missilerna skulle avfyras.
