Missilbasen, en
kärnvapenbestyckad historia
Under en lite roadtrip
passerade jag denna tunnel mot en militäranläggning som inte
var skyltad.
Inte direkt välkomnande..
Väl framme fanns en bas som varit utrustade med
Nike-Heculesmissiler. Nike var primärt en luftvärnsmissil som
framför allt användes inom U.S.Army. Systemet utvecklades
ständigt och den första var Nike-Ajax, den var dock inte var
kraftfull nog att kunna stoppa en armada bombflyg och
ballistiska robotar.Inte direkt välkomnande..
Nike-Ajax ersattes snart av Nike-Hecules som vi ser här. Sedan kom Zeus och Spartan osv.
Konceptet har även används av NASA som sondraket i vetenskapliga syften.
Omgärdat av uppbyggda kullar
fann jag armeringsverkstaden
Här inne fanns olika
missildelar som t.ex. styrlogiken ovan men även en transportcontainer för
kärn- vapenladdningen. Som last kunde man välja på en
konventionell sprängladdning på 500 kg och 272 kg splitter
eller mer vanligt kärnvapnet W-31 som fanns i versioner om
2, 10, 20 and 30 kilotons.
För Nike-Hercules var det 20 kiloton som användes. W31 ca 75 cm i diameter och ca 1 m lång.
Användes även i Honest John som är en liten mark-till-mark missil som för övrigt fanns några mil från svensk gräns. Fram till 1965 var det även tänkt att använda W31 som ”Atomic Demolition Munition” dvs ”vanligt sprängmedel”..
För Nike-Hercules var det 20 kiloton som användes. W31 ca 75 cm i diameter och ca 1 m lång.
Användes även i Honest John som är en liten mark-till-mark missil som för övrigt fanns några mil från svensk gräns. Fram till 1965 var det även tänkt att använda W31 som ”Atomic Demolition Munition” dvs ”vanligt sprängmedel”..
Nike-Hecules är 12.53 m lång och väger i starten närmare 5 ton. Med en fart av nästan 5000 km/h når den max 140 km. Den hade fast bränsle och var inte så livsfarlig att tanka som många andra liknande system.
Systemet driftsattes 1958 och levde hela kalla kriget ut. Allt avvecklades i början av 90-talet.
Bara i USA hade man närmare 300 Nikebaser med de fanns i många NATO-länder bl.a. Danmark, bara några mil från svensk gräns. Med tanke på att den primära uppgiften var att skjuta ner ryskt bombflyg så kan vi konstatera att det skulle ha varit synd om Skåne..
hittade en del intressant dokument..
Flera olika radarstationer använder för spaning, följning osv. Kanske tvärtemot vad man tror så var Nike inte enbart en SAM (surface to air missile) utan den kunde även användas mot markmål.
Jag vandrar vidare mot
missilmagasinet och uppskjutningsramperna. På bilden ser man
att anläggningen ligger bakom flera lager staket. Dessutom
var det obligatoriskt med vad vi i Sverige kallar
hangarhundar dvs. vakthundar helt utan mysfaktor.
här har det varit låst länge, mycket länge..
inte ofta men ser reklam för kärnvapenmissiler..
ner i underjorden.
Sex missiler i magasinet..
och en på uppskjutningsrampen.
och det går fortfarande att öppna de tunga luckorna
i ett skarpt läge (och det har varit många!) körde men missilerna ur magasinet till sina egna avfyrningsramper.
Foto Candied Woman Ire / Dawn Endico
Under jord finns även en, av flera, eldledningsplatser.
Naturligtvis fanns det en nödprocedur att ta till när man inte hade kontakt med omvärlden.
"Shorting plugs" var säkringen som togs bort för att armera verkansdelen. Söta små krokar att hänga upp förbrukade på.. och det är ju trots allt ett amerikanskt system.
Ett av kassaskåpen (?) där man förvarade den s.k. Permissive Action Link
(även kallad Kennedy Device) för armering av kärnvapnet
när allt var klart var det bara att lyfta det röda skyddet och klämma av.
rester av "konst" utanför anläggningen
En blå kalkon som äter röda. stjärnprydda, flygplan. Kalla kriget symbolik i sin fulländning.