Johan Antus

Main menu: Home

SAAB-berget, historian om den underjordiska flygplansfabriken.

Lite fakta..

Av tidigare, negativa, erfarenheter hade man lärt sig; i orostider var endast inhemsk tillverkning det enda man kunde lita på. Strax efter andra världskriget hade tankar väckts om en inhemsk produktion av jaktplan. Målet var en snabb, högflygande och robust konstruktion som skulle tåla fältmässiga förhållanden. 
Arbetet startades och flygplanet fick namnet R1001, på golvet kallat ”Tusen och en natt”.
P.g.a. den tunna höghastighetsvingen var man tvungna att ha stället i flygplanskroppen som (bl.a.) därför blev ganska fet. Med luftintag centrerat längst fram och med sin spolformade kropp blev smeknamnet uppenbart; ”Flygan­de tunnan”. Den militära beteckningen på detta toppmoderna jaktplan blev J29.
Beväpning utgjordes av fyra automatkanoner med 20 mm kaliber samt jaktraketer eller attackraketer.
Senare fick man även Sidewindermissiler.


Under det senaste världskriget lärde man sig att det inte går att förlita sig på import utan det egna landets krigsindustri är en vital del av rikets försvar. Den måste därför skyddas mot driftavbrott och förstörelse. Ett av de (då) mest effektiva sätten att skydda industrin är att i fredstid flytta in den i bergrum. En av de största i Sverige är SAAB:s bergsfabrik i Linköping som redan från början var planerad och byggd för tillverkning av flygplan, såväl i freds- som i krigstid.
Den är belägen i omedelbar anslutning till SAAB:s ordinarie fabrikslokaler och inrymmer verkstadslokaler, godsmottagning, ankomstkontroll & materielprovningsavdelning samt diverse förråd. Bild från bygget av anläggningen (via SAAB).

En tur ner i berget..

Personal på väg till jobbet passerade en tunnel och ett trapphus som två våningar ner slutade i det s.k. portvaktsrummet. Efter sedvanliga kontroller kunde man ta den väldigt långa rulltrappan ner till fabriken.

Arbetstiden började klockan 06.48 och 07.05 låstes dörrarna. Att komma försent var inte att tänka på.. Förutom detta fanns även varu- och personhiss till verkstäderna ovan jord samt en reservutgång.







Mellan verkstad och allmänna utrymmen har det funnits ett stort akvarium. Endast fundamentet står kvar.


Här finns även omklädningsrum och tvättrum för personalen samt två matsalar; en för matlådor och en med utspisning.Väggen i den ena av matsalarna pryds av en jättestor oljemålning med div. flygande föremål i någon form av kronologisk ordning. Den är målad av Lars-Gunnar Holmqvist. Vi kan bl.a. se en majestätisk B18 från den tiden då Sverige hade egna bombplan, Ikaros, J21 mm. 

In i verkstaden..

Situationsplan över den övre våningen. Rulltrappan ligger längst till vänster. Den övre gången är inredd med kontor, ritningsförråd, elcentraler osv. Verkstäderna är organiserade i fyra vertikala skepp.
På den nedre våningen ser verkstadsdelen likadan ut men den övre horisontella gången saknas däremot finns här matsal, kiosk och utgång mot ”kyrkan”.


I det ofantligt stora bergrummet är fabriken byggd som ett två våningar högt hus i betong.
För att klara av att kyla bort all värme från maskiner, ugnar och människor har anläggningen en omfattande luftkonditionering. Det tillskott på syre som behövs tas utifrån via lämpliga gasfilter för att klara ett gasanfall.
Varje lokal har sitt eget konditioneringsaggregat placerat mellan valvtaket och råberget.



Delar till olika flygplan finns lite här och var och det är inte alltid lätt att känna igen från vilken flygplanstyp de kommer. Jag konstaterar att flygindustrin har varit helt beroende av snickare (!) som tillverkat alla de mallar som behövs för att plåtarbetarna skulle kunna knacka fram identiska flygplansdetaljer.

Överlag finns här en mängd mallar, jiggar och prototyper för alla tänkbara delar. Man kan även se rester av olika ”prov & försök” där man  uppenbarligen har undersökt någon egenskap hos t.ex. en vinge.




En lite lustig detalj i verkstaden beskrivs i dokumentationen som ”för att icke vädret skall bereda personalen några överraskningar, när de lämnar berg-verkstaden, har varje avdelning ett speciellt väderleksur, vilken fortlöpande visar vädret, temperaturen och vindstyrkan.” Dessa, totalt 21 stycken, är uppsatta ”i såväl kontors- som verkstadslokalerna” så att så väl tjänstemän såsom verkstadsarbetare kan ta del av denna nya teknik.




Genom den större av två tunnlar transporterades material ner med bil. Samma väg användes för att forsla upp de färdiga flygplanen. De större flygplanen fick dock montera bort vingarna för att få plats. Bilden ovan visar den s.k. ”kyrkan” som är ett stort råbergsrum mellan verkstaden och biltunneln.


På väg upp till solen får jag veta att bergverkstaden användes dagligen till slutet av 1998. Därefter, och även nu, används anläggningen som förråd mm.