Bygg din egen röntgen
VARNING Det här experimentet är inget jag rekommenderar någon
att prova. Högspänning och röntgenstrålning är farligt. Vet du
inte vad du gör så låt bli! Jag tar inget ansvar för vad andra
gör.En egen röntgen, smaka på den tanken. Just det! Lockande, svårt att få till och lite farlig (precis som granntjejen!).
Jag kunde inte låta bli att prova.
Reaktionerna runt omkring blev lite olika.
Favoritläkaren sa -du vet väl att det är farlig (och tänkte nog ”måtte han inte lyckas”). De oförstående sa ”yeah right” och familjen sa ”lek du med dina sladdar”. Det var bara de innovativbenägna, teknikkunniga, som hejade på..
När jag
tittade i en större monitor såg jag en varning för X-ray och jag
drog mig till minnes debatten på 70-talet (?) om
röntgenstrålning från TV-apparater. Vid närmare undersökning
visade det sig vara likriktarrör för högspänning eller, kanske
vanligare, högspänningsshuntar i apparaterna som efter debatten
modifierades eller besattes med skärmar. Låter självklart när man drar sig till minnes sin amatörradioutbildning som sa ” det är alltid farligt att blanda högspänning och radiorör”.
Lite googlande visade att detta var en avart/fel hos en del rör.
Några procent av dessa typer kunde tydligen fås att stråla.
Smasken.
Jag läste på och fann att man använder röret utan glöd i s.k. ”cold-catode mode”.
Det är alltså inte alla rör som strålar utan man måste prov/mäta sig fram för att hitta ett. Jag köpte ett antal och började experimentera. De rör som jag använt var likriktarröret DY802 och högspänningsshunten PD500.
Mängden strålning må vara liten men för detta ändamål kan vi ju använda längre exponeringstid. Nu må Herr Röntgen ha upptäckt att olika typer av strålning (bortsett från ljus) kunde exponera film (fotografiska plåtar).
Nu var dessa strålningsstyrkor och exponeringstider föga praktiska. Utvecklingen gick dock framåt och man upptäckte fenomenet radioluminescens vilket betyder att vissa ämnen lyser när de utsätts för strålning.
Bland annat olika blandningar av fosfor lyser upp när man bestrålar dem.
Det kan vara starkt eller svagt; lång- eller kortvarigt.
De vanligaste användningsområdet är i (glas-) TV skärmar och i olika typer av självlysande saker. Detta användes även inom röntgen där man tar hjälp av en "självlysande" beläggning på båda sidor om en fotografisk film i s.k. kassetter. När kassetten bestrålas emitteras ljus som registreras på filmen. Är något i vägen så kommer det att synas på filmen.
Ni kanske minns den lilla plastbit man fick bita på hos tandläkaren.
Just det, en liten kassett.
Vitsen är naturligtvis att förkorta exponeringstiden drastiskt.
Jag lyckades inte hitta någon gammal röntgenkassett utan fick nöja mig med ett hembygge. Högspänning hade redan från ett tidigare projekt, resten var pappslöjd.
Är detta lagligt?
Det är naturligtvis en fråga man måste ställa sig.
Jag har läst på strålskyddslagen (1988:220) och tillhörande
förordning (1988:293) samt mailat med berörd personal och kan
konstatera att: "annan elektrisk apparatur som drivs med en
elektrisk spänningsskillnad som inte överstiger 30 kilovolt,
förutsatt att dessa
inte under normala driftsförhållanden i någon åtkomlig punkt
på
avståndet 0,1 meter från apparatens ytterhölje förorsakar en
dosrat som
överstiger 1 mikrosievert per timme". Med andra ord så om det
"inte strålar utanför lådan" och man håller sig under 30kV så
är det, måhända på gränsen men dock, lagligt.
Uppsättningen är förhållandevis enkel. Jag placerade röret i en plastlåda (för att undvika splitter om röret skulle implodera) och under lade jag, för att pröva, en bit spånskiva med en skruv i. Under skivan lade jag min hemgjorda kassett bestående av en ljustät låda (DVD-fodral) med fotografisk film (Fortepan 400 bladfilm) och en bit nödutgångsskylt. Jag placerade allt i en säker blylåda (se nedan) och anslöt spänningen.
Röret genererar röntgenstrålning som passerar träbiten men inte skruven. Därefter så passerar strålningen filen (och kanske exponerar den något) innan den träffar fosforskivan som omvandlar strålningen till (mycket svagt) synligt ljus. Ljuset exponerar effektivt bladfilmen. I totalt mörker öppnade jag sedan lådan och tog ut filmen som framkallades på gammalt hederligt vis (någon som minns...)
Jag använde den klassiska framkallaren D-76 samt ett universalfix. 10+10 min.
Efter diverse experimenterande med exponeringstid och
framkallningstid så kunde jag konstatera att de fungerade!
Föga spännande motiv men i alla fall. Man skall naturligtvis
se till att inte utsätta sig (eller någon annan) för någon
strålning över huvud taget. Kunde dock inte låta bli att köra
in huvudet. Då händer det som naturligtvis inte fick hända.
Det blev överslag i det rör som fungerade och sedan var det
dött. Där hade man för att man sparat barnens döda hamster i
frysen.. Inget idolfoto på honom inte. Att börja om och
försöka hitta nya rör går naturligtvis men f.n. är det annat
som lockar.
Strålskydd.
Man MÅSTE skydda sig!
Generellt
kan man säga att ju kompaktare och tjockare ett material är ju
mer dämpar den röntgen-energin. Hittade denna förklaring på
nätet och den säger det jag behövde veta.
Calculating attenuation by a material is quite straight
forward.
The calculation considers a single energy whereas a practical
X-ray source emits a continuum up to the maximum as explained
above. For calculating the necessary shielding, this is not a
problem. The highest energy is most penetrating so calculating
for the highest energy gives the worst case. Attenuation
Iin/Iout = exp (-μx) where μ is the linear attenuation
coefficient and x is the thickness of the material. The value
of μ depends upon the material and the energy.
So, if 1.8mm thick lead sheet is used, the attenuation of
50keV X-rays will be exp(-9.11 x 1.8) = 7.6 x 10-8. For
practical considerations, 50keV X-rays are therefore
completely stopped by 3mm of lead.
Utifrån det här byggde jag en låda av bly som omslöt hela
härligheten. 
Skivor av
bly används av takläggare och går att få tag på i fackhandeln.
Med facit i hand kan jag dock inte låta bli att fundera på om
inte blyet (blyoxiden) är farligare att hantera än den
strålning jag åstadkom.
Det gäller dock att följa reglerna så en låda fick det bli.
Jag gjorde den 3 mm tjock även om jag bara presterar 30 kV,
bara för att vara på den säkra sidan. Dessutom kontrollerade
jag med en riktig geigermätare att ingen strålning (över
huvudtaget) fanns utanför lådan när jag exponerade.
Att mäta styrka, dos, exponering mm i strålsammanhang är inte
helt enkelt. Jag gör det enkelt för mig genom att inte
stråla alls.
jaha vad ska vi göra nu då?
´
