De älskade icke så sitt liv att de drogo sig undan döden.
År 1962 dog 14 flygvapenpiloter (flygförare) under
sitt
tjänsteutövande. Nedan en historia om två av dessa, måhända en
nullitet i världshistorian men allt annat för de inblandade. Att
två jaktplan frontalkrockar bara några få mil från Stockholm gör
det hela, för mig, än mer intressant.För mig började det hela med ett osannolikt ryckte på nätet om olyckan. Nyfiken som man nu är började jag rota.Några turer till Krigsarkivet gav besked om vad som egentligen hänt men ryktet sa att det eventuellt skulle finns spår kvar i naturen efter alla dessa år.
Nyfikenheten blev till sist för stor så i sällskap med min fotopolare "C-M" gav vi oss av. En strapatsrik promenad genom slyskog och träsk skulle visa sig belönande.
Haveriet
inträffade under en samövning med luftvärnet, som pågick den
15-16/ 1962. Det ifrågavarande flygföretaget avsåg att en grupp
J29F (Cesar Röd) från F3 skulle utföra jaktblockad mot
luftvärnsförsvarad flygbas (F18), på vilken även försvarande
jakt typ J34 (Rudolf Gul) var baserad.Gruppen ur F3 startade från Malmslätt klockan 0844 med kapten Kellgren som chef. Under 29-gruppens anflygning mot Tullinge (F18) fick man stridskontakt med en grupp J34 ur försvarsjakten på ca 4.000 meters höjd och på ett avstånd av ca 20-40 km från F18. Gruppen med J34, med kapten Doolke som chef hade startat 08.55.
Striden mellan grupperna, som ägde rum i klar
t väder, blev snart uppdelad i två
geografiskt tydligt avgränsade områden, det ena mellan de båda
gruppernas andra-rotar och det andra, där haveriet inträffade,
mellan de båda förste-rotarna.Striden inom detta senare område utvecklades till en ren kurvstrid på mellan 1.000 och 2.000 meters höjd. Under denna strid verkar det som att J29-roten utfört ett flertal s.k. "saxar" (en flygmanöver). även i form av "dubbelsaxar" med 360 gr svängar för att manövrera ifrån J34-roten som hotade bakifrån. Striden synes även ha karaktäriserats av snäva banor och hårda belastningar.
De undanmanövrar som 29-roten sålunda utförde resulterade i att rotetvåan i 34-roten förlorade stridskontakten med de övriga tre flygförarna(sin chef + fienden). Gamla torkade träd är södnerbrutna och har fortfarande brandskador.
Turbinblad ligger
utspridda över hela området efter kollisionen. Detta från en
J29:a
Doolke fortsatte ensam striden mot 29-roten. 
Strax före
haveriet flög 29-roten i försvarsgrupperingen omkring 1.500
meter till vänster om J34:an. Doolke valde att jaga rotetvåan,
flygförare Bergvall. I detta läge får rotechefen Kellgren antas
ha beordrat ytterligare en "sax".Under senare delen av denna
"sax" kolliderar Doolke med Kellgren. Bergvall uppfattar
kollisionen bara som ett eldhav, men eftersom båda de
kolliderade flygplanen följdes i kikare av luftvärnspersonalen,
kan det anses utrett att sammanstötningen inträffade på nästan
kontrakurs med J34:an i planflykt och J29:an i svag dykning.
Högra vingen på J34:an verkar ha träffat J29:an ovanifrån
omedelbart bakom förarutrymmet.
J29:an fattar
omedelbart eld och bryts sönder och fortsätter i förhållandevis
brant bana "som ett eldklot" mot marken.Kellgren slungades tillsammans med katapultstolen från flygplanet. Kellgren får en huvudskada i sådan omfattning, att medvetslöshet kan ha inträtt.
Kellgrens "omedelbara dödliga skador uppkommo i samband med nedslaget".
J34:ans högra vinge slets loss, varefter flygplanet under rollrörelse i brant bana slog i marken.
Flygplanet tog sannolikt icke eld förrän det splittrades vid nerslaget. Doolke följde med flygplanet och omkom vid nedslaget.
Döm av vår förvåning då
skogen är full med skrot från haveriet
Aluminium, rostfritt och plåt.
Allt ligger kvar..
På vissa ställen är det
nästan svårt att ta sig fram.
Tyg (?) ligger inbäddat i
undervegetationen och glas från huvarna ligger överallt.
Ett näst intill poetiskt lugn vilar över platsen.
Delar från Hawker Huntern ligger en bit in i skogen
Ett mycket spännande fynd. Hastighetsmätaren från J34:an
Ett näst intill poetiskt lugn vilar över platsen.
Delar från Hawker Huntern ligger en bit in i skogen
Ett mycket spännande fynd. Hastighetsmätaren från J34:an
Enligt haverikommissionens
mening är orsaken till haveriet att söka i det sätt, varpå
de olika planen framfördes. Anledning att tro att någon
materialfel medverkat till sammanstötningen föreligger ej.
Med tämligen stor sannolikhet har händelseförloppet varit
följande:
Kellgren har i vänstersvängen i samband med sista "saxen" koncentrerat målspaningen inåt mot sin rotetvåa, alltså efter mötet under "saxen" åt vänster. Samtidigt har Doolke avsett att svänga in mot den, åt höger svängande, Bergvall och därför koncentrerat sin målspaning mot denne, dvs åt höger,.
Doolke och Kellgren har därför inte upptäckt varandra i tid, när de möts nästan rakt framifrån.
Kellgren påträffas inte förrän på morgonen dagen efter haveriet. Anledningen till det var att Kellgren och katapultstolen han satt i hade hamnat på en plats som var svår att upptäcka från spanande helikopter och flygplan. "..intet framkommit, som tyder på brott mot gällande flygsäkerhetsbestämmelser inom det stridsområde där haveriet inträffade.."
En tragisk olycka där två människor gav allt för att skydda riket.
Kellgren har i vänstersvängen i samband med sista "saxen" koncentrerat målspaningen inåt mot sin rotetvåa, alltså efter mötet under "saxen" åt vänster. Samtidigt har Doolke avsett att svänga in mot den, åt höger svängande, Bergvall och därför koncentrerat sin målspaning mot denne, dvs åt höger,.
Doolke och Kellgren har därför inte upptäckt varandra i tid, när de möts nästan rakt framifrån.
Kellgren påträffas inte förrän på morgonen dagen efter haveriet. Anledningen till det var att Kellgren och katapultstolen han satt i hade hamnat på en plats som var svår att upptäcka från spanande helikopter och flygplan. "..intet framkommit, som tyder på brott mot gällande flygsäkerhetsbestämmelser inom det stridsområde där haveriet inträffade.."
En tragisk olycka där två människor gav allt för att skydda riket.
Undertecknad vaktar ett annat
vrak, men det är en annan historia. Cool man (försökte) vara
:-)
