Johan Antus

En god vän berättade att när han var liten och var ute och plockade svamp med sina föräldrar så fick han höra talas om en strålkanon i skogarna. Den skulle tydligen används till obskyra experiment och djupt inne i skogen skulle det tydligen finnas förvridna, strålskadade, träd...  En livsfarlig strålkanon helt nära Stockholm? Låter lite som Blixt Gordon eller en fantastisk skröna men verkligheten överträffar som vanligt dikten.





Idag är grinden olåst men lokalbefolkningen säger till oss "gå inte in där, det är radioaktivitet i marken!"


Skogshögskolan (tidigare Statens skogsforskningsinstitut, nu Sveriges lantbruksuniversitet) byggde på 50-talet upp en "försökspark"." vid Bogesund ca 1 mil från Stockholm city. Många experiment och aktiviteter utfördes här, bl.a. så studerade man genetik och genetiska förändringars inverkan på växter. Detta för att genom mutation få fram starkare/bättre grödor och träd som t.ex. kunde vara motståndskraftiga mot sjukdomar.







Det är här det blir spännande. Hur får man levande saker att mutera? Ett sätt är att bestråla med radioaktiv strålning. Därför byggde man vid Bogesund en strålkanon som i mångt och mycket var just en sådan. En apparat som strålar kraftigt när man vill.



Vi var inte ensamma om detta. I program som det amerikanska ”Atomic gardening” gjorde man precis samma sak. Nedan en bild från deras strålkanon.




Vad fick man fram då? Nu är inte genetik och växtförädling riktigt mitt område men jag kan i alla fall konstatera att flertalet vetenskapliga artiklar har publicerats i ämnet.




Var detta även en del av den skyddsforskning vi bedrev? I slutet av 1940-talet påbörjade FOA och strålskyddsmyndighetens (då Sieverts institution) forskning med inriktning på skydd mot kärnvapen och den joniserande strålningen från dessa. Att veta hur vapen, radioaktivitet, kemiska substanser etc. funderar och hur påverkar oss är nödvändigt för att kunna utveckla skydd mm. Skyddsforskningen blev ett hett diskussionsämne i debatten om svenskt kärnvapen men det är en annan historia.  Vi kan i alla fall konstatera att skyddsforskning bedrevs (bedrivs?) och vore det inte naturligt att undersöka hur stark radioaktivitet påverkar vår skog och våra grödor? Internationellt hade man börjat intressera sig för hur upptaget av olika radioaktiva ämnen, framförallt strontium-90 och cesium-137, från marken till växter, sen den fortsatta transporten genom näringskedjor via betande djur till människor.



Trotts idogt letande i arkiven har jag inte lyckats hitta några faktiska belägg för att strålkanonen på Bogesund deltog i det arbetet. Det låter dock sannolik att den ändå var en del av skyddsforskningen. Kör man ner huvudet djupt i arkivdammet så hittar man i budgetunderlag och liknande texter om ”det särskilda undersökningar” och att man startade som ”skogsgenetisk försöksområde, även om andra institutioner kom in.”.



Långsökt kanske? Men varför skulle växtforskarna ha verksamhet som inte finns med i officiella handlingar annat än som det ”speciell projektet”? Och vilka ”andra” var det som kom dit? Vi lär aldrig få veta men lite spännande är det allt!



Verksamheten är i princip nerlagd. SLU har för närvarande ca 20 gamla försök som fortfarande växer där ute. Vad som hände med strålkanonen har jag inte lyckats ta reda på men låt oss tro att den hamnade i goda händer.