Johan Antus

Main menu: Home

Stockholms krigsgravfält

Sverige planerade väldigt mycket inför det krig som aldrig kom. Förutom de självklara saker som det rent militära, räddning och cilibefolkningens skydd så var även livets slutskede planerat i minsta detalj.


Lite beroende på om man är civil eller militär så tar ens världsliga efterlämningar lite olika vägar men till jord skulle sannolikt du åter varda.  Döda militärer transporteras till sin hemort för begravning. När så inte är
möjligt kan gravsättning dock ske på annan begravningsplats. Om många döda måste omhändertas kan nya begravningsplatser upprättas. Dessa särskilda begravningsplatser för krigets offer, benämns av tradition Krigskyrkogård. För detta behov och för att klara många civila offer på orten planeras redan i fredstid ett antal reservkyrkogårdar. I Stockholm fanns det två planerade gravfält. De som planerat detta var Kyrkogårds-förvaltningen.



Kyrkogårdsförvaltningen skulle i sin krigsorganisation bedriva i princip samma verksamhet som i fred dvs. ordinarie gravtjänst inkl. drift av krematorier. Därtill kom att man vid katastrofsituationer skulle ianspråktaga reservgravfälten. Man blandar alltså omkomna civila i närområdet och ortens söner som förolyckats.




I sina resursberäkningar utgick man utgick från antalet innevånare i Stockholm minus de 12% som mobiliserats samt möjligheten att snabbt omhändertaga ca 10 000 omkomna efter ett angrepp mot Stockholm.
För att klara det skulle mellan 200 och 500 man per skift från Civilförsvaret tas i anspråk.



Förutom sitt ordinarie behov av bussar, bilar, traktorer etc. räknar med att behöva 16 st grävmaskiner med 700-litersskopa samt 8 st schaktmaskiner á 10-12 ton för att klara ett krigsläge med 10 000 omkomna vid ett tillfälle. Arbetet skulle då bedrivas i 3-skift under 3 dagar. Den sista kolumnen ”övrigt” är antalet som behövs för att registrera och ”bärning av döda”.



Stockholm delades i två delar norr, resp. söder om linjen Mälaren-Saltsjön med lokal arbetsledning. Den centrala ledningen placerades tillsammans med den södra i verksamhetens krigsuppehållsplats. Den skulle vara belägen i en skola i centralaTyresö.


Planeringen är detaljerad.

Vid beredskapsnivå 3 börjar man förbereda utflyttning.
Telefon passas ständigt
 Förberedelser för mörkläggning vidtages.

Vid beredskapsnivå 2 skall utflyttning till krigsuppehållsplats kunna påbörjas inom 6 timmar.
Semester beviljas endast ”i trängande fall”.

Vid beredskapsnivå 1 och vid beredskapslarm kallas all personal in och krigsorganisation intages och man flyttar ut till krigsuppehållsplatsen.
Osv osv


Gravtjänsten i Försvarsmakten samordnas med den civila begravningsverksamheten,
så att samhällets resurser i form av ledning, kyl och frysbilar samt kyl- och frysanläggningar kan utnyttjas optimalt. Det senaste gravtjänstreglementet är från 2002 och är en kuslig, om än intressant, läsning.

"Vid uppenbara dödsfall får dock envar som avdelats för att omhänderta döda fastställa att döden inträtt."
Beskrivningar av fältgravar och innebörden av dess delar blir bara mer skrämmande ju mer man inser varför det t.ex. skall finnas en påle i jorden vid den dödes huvud.. Ett komplicerat system med blanketter hit och dit skulle borga för att allt går rätt till. Avundas inte heller de tjänstemän som skrivit Bilaga 3 "Allmänna råd vid underrättelse om dödsfall". 1965 hade försvaret ett krigsbehov av 800 präster för att tillgodose personalens religiösa behov. Naturligtvis skulle man också ta hänsyn till andra trosuppfattningar.




För att effektivt kunna begrava många döda behövs det stora mängder kistor. Här har FMV (Försvarets materielverk) tagit fram en krigskista och slutit avtal med olika snickerier i landet bland de sk. K-företagen.
En liten fadäs gjorde man dock då det bland K-företagen på Gotland inte fanns något snickeri skulle man snabbt få väldigt ont om kistor. Det var kanske därför Försvarsmakten lämnade ön..?  Förutom kistor fanns det på samma sätt gravurnor av enklare modell. Dessa kistor/urnor skulle tillverkas efter order av ÖB. Naturligtvis ämbetet och inte ÖB personligen men en av de mest ödesmättade order i krigets inledning