Omformarstationen
Precis bredvid stambanan finns
en ingång i berget.
Efter ett, sammanhanget inte
okänt årsmöte, tog jag
vägen förbi en omformarstation eller
"Upplagsplats" som den egentliga, något kryptiska,
benämningen är. Tågen i Sverige drivs inte av det vanliga
elnätet utan kraften måste omformas när det gäller både
spänning och frekvens. I en omformarstation omvandlas
inkommande 50 Hz till 16 2/3 Hz med hjälp av roterande
omformare. Omformarstationerna har byggts i ett antal olika
utföranden. De första byggdes på västra stambanan,
sträckan Stockholm – Göteborg och södra stambanan, Stockholm
- Malmö.
vägen förbi en omformarstation eller
"Upplagsplats" som den egentliga, något kryptiska,
benämningen är. Tågen i Sverige drivs inte av det vanliga
elnätet utan kraften måste omformas när det gäller både
spänning och frekvens. I en omformarstation omvandlas
inkommande 50 Hz till 16 2/3 Hz med hjälp av roterande
omformare. Omformarstationerna har byggts i ett antal olika
utföranden. De första byggdes på västra stambanan,
sträckan Stockholm – Göteborg och södra stambanan, Stockholm
- Malmö.
På väg in. Till vänster ser man
den stenfyllda dörren som kan skjutas för som skydd.
Till höger maskeringsnät för
att dölja ingången. Otroligt att de ligger kvar.
Omformarvagn. Man ser tydligt
elmotorn och på andra sidan en generator.
Längre in blir det snart mörkt.
Dessa tidiga omformarstationer hade stationära
omformare.
De var 11 till antalet och togs i drift mellan 1925 och
1933. Därefter byggdes endast stationer för mobila omformare, det första aggregatet levererades 1934 och det sista 1978. I och med införandet av den sista generationen roterande omformare på 1950-talet började man bygga omformarstationer i berg.
Detta för att man ville ha en mer skyddad uppställning för aggregaten.
Det fanns även anläggningar med dubbla tunnlar för fler omformare.
Dessa anläggningar var länge bemannade. Idag finns omformarna i vanliga fastigheter.
Bunkerpolaren CM på väg ut
´
