Johan Antus

Main menu: Home

Pejling av piratradio

Detta är del av historien om radiopirater i Stockholm. Har du missat del ett finns den här 



Pejling dvs att med mottagare och antenner lokalisera en radiosändare är något som fascinerar många, radioamatörer har regelrätta pejltävlingar sk. rävjakt. Man kan pejla sig fram till störkällor, TV-apparater och allt annat som avger radioenergi; så också piratradiosändare. Att söka rätt på var en piratsändare finns gjordes i olika syften. Myndigheten PTS (fd. Televerket Radio) söker sändare av juridiska skäl. Amatörpejlarna för  skoj skull och andra för att helt enkelt sno utrustningen. Därtill har vi personer som rapporterat om pirataktiviteten i närradio så kallade piratrapportörer.

Vi börjar med Televerket, de fruktade eterdetektiverna.  Televerket (numer PTS men jag kallar dem för enkelhetens skull "televerket") har som myndighet bl.a. till uppgift att dela ut tillstånd för radiosändare och att se till att lagar och regler rörande radiosändare efterlevs.

Nu är det så att (då) var det bara Sveriges radio som hade tillstånd att sända rundradio och all annan form av rundradio var således förbjuden och kunde leda till fängelsestraff i upp till två år (radiolagen $2 och $10). Självklart ville televerket inte sätta någon i fängelse utan strategin var mer att ta sändarna och på så sätt "svälta" ut piraterna, men visst en hel det pirater åkte dit och fick förklara sig i rätten. Så vitt jag vet blev det alltid (bara) böter och som i något fall var ganska högt (60 dagsböter). Pejlarna ville åt sändarna och brydde sig inte så mycket åt programmens innehåll även fast några innehöll ilska påhopp och andra otrevligheter. I teorin är det enkelt, när en anmälan skett till polisen begär de hjälp av myndigheten att lokalisera den illegala sändaren som således beslagtas.


I praktiken  sker dock polisanmälan av televerket (om inte polisen är med förståss) i samma sekund som sändaren är lokaliserad. Hur går det då till när televerket pejlar in en radiosändare då ? I början hade televerket ingen riktigt ändamålsenlig utrustning och det var givet att amatör pejlarna hade försprång.
Man  förbättrade löpande sin utrustning och idag använder man flera fasta pejlar (Rohde & Schwarz) som på delar av en sekund  presenterar sändarens position på en digital karta. Dessa pejlar är mycket noggranna men reflektioner och andra vågutbrednings-tekniska faktorer påverkar resultatet negativt; en precision på några tiotals meter är dock vanligt. Nu vet man alltså i vilket hus, eller i varje fall vilket kvarter, sändaren befinner sig i. Nu tar de mobila pejlarna vid. De är lika avancerade som sina fasta motsvarigheter och finns monterade i olika typer av fordon, glöm det där  med orange televerksbuss med pejlram på taket !


Att leta sig fram till en sändare tar i princip bara den tid det tar att åka bil, man håller alltså inte på  med någon mobil krysspejling utan kör "rakt på".  Det som är svårt är att hitta själva sändaren, eller rättare sagt antennen, när man är mycket nära.
Är sändarutrustningen synlig är det självklar inga problem men piraterna försöker ofta gömma sina saker. Det bästa exemplet på detta är nog Radio Copyright.
Här på sidan ser vi en dopplerpejl (i toppen), kontrollstation i Sköndal samt inredningen i en av pejlbilarna med olika mottagare, pejl osv.

Så här i efterhand kan man fundera på om piraterna hade någon betydelse för televerkets utveckling ? Svaret är tveklöst att så var fallet. All uppmärksamhet runt de första piraterna gjorde att televerket var tvungna att satsa pengar på dopplerpejlar. Denna utrustning har senare har kommit till användning vid andra typer av störningslokalisering.





Oj! en äkta pejlkarta och en äkta och unik pejlorder. Vid jakten på Radio 88 hade man tillgång till helikopter (eller?) Observera att det på listan finns en pirat kallad Zaratustra. Ingen aning om vad det är..

Privat pejlare, ett konstigt släckte eller....

Inte riktigt, en sk. privatpejlare eller amatörpejlare är helt enkelt någon som pejlar sig fram till en pirat-station för att det är kul.  Anledningen kan vara ren sport: vem kommer fram först? vem är bäst på att pejla ? osv.
Dessa är nästan alltid radioamatörer som jagar för skoj skull (jfr. gärna med sk. rävjakt). Dessa var aktivast under Radio 88 och Radio 98 och lyckades ofta lokalisera sändarna före televerket vilket kanske inta var så konstigt, de var duktiga  radiotekniker, de kunde (ibland) vara ganska många och de hade fördelen av ett fungerande samband.
Detta försprång drog televerket naturligtvis nytta  av och lyssnade på deras kommunikation. Efterhand förekom det även "informella" kontakter mellan radioamatörerna och myndigheten, se detta TELEX som exempel på detta (FAX och e-post var inte uppfunnet då !). Amatörpejlarna lyckades vid flera tillfällen lokalisera piratradiostationer (Radio 88, Radio Partaj, Radio Maranata, Radio 98 m.fl.) och tipsade eller överlämnade dessa till polisen, men allt oftare tog man bara kassettbandet som "trofé". Mest kända är väll Flamingo, Åke H, Prawitz och Micke E. Efter 1978 vet jag inte om någon radioamatör som pejlat in någon  pirat för nöjes skull.


Exempel på kontakt mellan tleverket och privatpejlare. Vad som kanske är mindre bekant är att det även fanns kontakt mellan privatpejlarna och vissa pirater. Detta TELEX skickades från Arne Imsen (Radio Maranata) till de privatpejlare som hittade sändaren.

Piratrapportörer

Några som inte pejlade i ordets rätta bemärkelse var det sk. piratradiorapportörerna. Pseudonymerna Alex Nordström och Rolf  Valtin rapporterade i närradion (MRS, SBC, på slingan m.fl.) om veckans piratsändningar. Deras kritik kunde ibland, med all rätt, vara svidande  och det var inte alltid så populärt. Dessa herrar hjälpte ibland piraterna med jinglar, inslag, sändarteknik om jag inte minns fel så hjälpte man även till med  sändarplatser (bl.a. ett höghustak i Hagsätra). Hur som helst tycker jag att deras rapporter var trevliga och ofta mångt bättre än piraternas egna program. När piratradion dog ut försvann dessa inslag i närradion. Idag finns inte Rolf Valtin bland oss längre så jag antar att han sitter under någon himmelsk korkek och trimmar sina "down-wide" antenner.

Slutet?

Den 25 januari -01 hade Telemuseum en träff för gamla pirater, privat-pejlare, televerkspejlare och andra som bara var intresserade. Det var en mycket trevlig och informativ kväll med många skratt, bekännelser och historier från alla parter. Kanske blir det en ny träff, kanske blir det en permanent utställning på Telemuseum vem vet ?