Varför spara till i morgon, det du kan skjuta upp idag
Då
satt man där med flera små 70 cm sändare och funderade på vad de
kunde användas till. Länkar, pejlsändare, avlyssningsutstyr mm låter ju skoj men jag tänkte sikta högre och bygga om en till en satellittransponder.
-Ja enligt definitionen skall en satellit befinna sig utanför atmosfären för att få kallas sig satellit. Jag fuskar något och är nöjd bara transpondern är tyngdlös ett ögonblick...
En transponder är ju i princip samma sak som en repeater dvs den sänder ut de signaler den hör på en annan frekvens.
–Jaha nu har han tiltat helt tänker du nog nu.
En billarmsändare når ju bara några 10-tal meter och vad för skoj kan man ha med den räckvidden ?
Förvisso sant men som larmsändare sänder den ut en ganska bred signal till en mycket okänslig mottagare. Om vi sätter på en antenn på sändaren och låter den skicka ut en smal (CW) signal och dessutom använder en riktig mottagare med riktantenn ökar räckvidden markant.
Nu behöver vi en liten och väldigt lätt mottagare till transpondern. Jag funderade ett tag på små kristallstyrda 2m mottagare och på reflexmottagare men jag gillar ju ”enklast möjliga” och det blev en kristallmottagare för 10m. Den är i sig själv både bred och okänslig men har kan man ju elda på med mycket effekt för att nå fram…
Här är schemat.
10 m dipol och kristallmottagaren till vänster, 70 cm TX till
höger och en transistor som nycklar i mitten. 
För att spara
plats och pengar fick det bli batteri i stället för solceller.
Totalt väger den bara 14,6 gram. Nu har jag ingen kommersiell
satellit att lifta med och ingen ICBM att sätta fyr på så det
fick bli ”homebrew”. En raket byggdes och kompositmotorer
köptes. Nu skulle det bli flyga av ! I princip fungerar det som i bilden nedan. Man startar motorn med en elektrisk tändare. Raketen skjuter i höjden tills motorn brunnit ut. Efter en liten fördröjning sprängs fallskärmen och noskonen ut och raketen dalar sakta ner till marken igen.
Under noskonen satte jag transpondern med en liten 70 cm antenn och en 10 m dipol av tunnaste tänkbara Cu-tråd. Dipolen fick "fladdra" i vinden men det visade sig fungera bra.
Simuleringar visar att topphastigheten ligger runt 48 m/s och att transpondern utsätts för nästan 9 g i starten
Med mycket rök och eld och under ett majestätiskt fräsande far raketen iväg och snart kunde vi kommunicera.
Elin med antenn UUP letar svaga signaler
För det mesta kom raketen ned som den skulle men "sista resan" glömde jag "remove this before flight" spärren till noskonen. Det blev jätte dumt.
Så tog den sagan slut. Vad
skall vi nu ge oss på? En laseraravlyssningsgrunka, en
hydrofon eller en kristallstyrd, ytmonterad spionsändare
?Varför välja, vi gör allt! Stay tuned....
´
