Johan Antus

Hur det nu är så är det något speciellt med rörförstärkare. De låter bra på ett sätt som är svårt att förklara.
De lärde förklarar det som en mycket varmt ljud med en annan övertonsbildning än t.ex. transistorförstärkare.
I min "ungdom" byggde jag egna förstärkare och jag ångrar djupt att jag sålde mina Quad mono-block

Jag började fundera på om man inte skulle kunna bygga en jätte enkel rörförstärkare till min Iphone i stället för att använda den som finns i PC och som bara låter "så där"..  För att komma bort från de höga spänningar som vanligtvis förknippas med rörkonstruktioner beslöt jag att försöka att driva hela härligheten med 12 volt.
Ett till synes korkat och omöjligt tilltag då rör är designade för (vanligtvis) 100 volt eller mer.
Ett vända i arkivet och lite internet-inspiration gav dock vid handen att det var värt ett försök.

När man läser om hembyggda förstärkare och högtalare så slås man av att allt låter fantastiskt. Kan inte låta bli att funder på hur det står till med den globala självkritiken. Visst, man lägger ner tid och pengar i sin baby men allt kan inte vara enastående. Så det så. Min förstärkare låter OK men är knappast guds gåva till alla världens audiofiler.

Så till verket. Det finns naturligtvis ett "rätt" sätt att designa en förstärkare på. Man utgår ifrån datablad och räknar sig fram till värden på anodmotstånd etc. Det görs med kurvor för anodströmsgallerspänningskarakteristik mm. Problemet med denna konstruktion är bara den att inga datablad visar anodspänningar ner till de 12 volt jag hade tänkt mig. En snabb diskussion  med rörexperterna i bekantskapskretsen säger NEJ det där går inte grabben.
Vad skulle kunna vara mer sporrande än när någon säger så :-)

En flukt på nätet sa annorlunda. Trots att rör inte är designade för at fungera vis så låga spänningar så gör de det i alla fall. Naturligtvis kan vi inte räkna med att få ut några höga effekter vid lågvoltsapplikationer men det var inte heller min tanke. Jag började snickra på en lösning med ett rördrivet buffersteg och en integrerad effektförstärkare (IC). Anledningen var mest att utgångstransformatorer är dyra, stora och tunga.
Vill ju som alltid göra saker så enkelt som möjligt och så mycket enklare än så här blir det nog inte.

Man tager vad man haver heter det ju.
Jag har rör som heter ECC801S och som är en handgjord, supermatchad och noga utvald variant av en ECC81. Med ett (internet-) pris på upp mot 400 $ styck (!) är de nog overkill då ett vanligt ECC81 eller 12AT7 skulle fungera lika bra.
Det skulle säkert ett ECC82 och en hel del andra rör också göra men jag provade med det jag hade till hands och det fungerade. I schemat nedan har jag inte beskrivit slutsteget i detalj då man förväntas veta ur ett sådant byggs om man är intresserad av förstärkarbygge.

Eller gör som jag gjorde, beställ en byggsats. Obs att bilden bara visare en kanal och måste således dubbleras. I stort sätt alla komponentvärden är riktlinjer och inbjuder till egna experiment.


En triod buffer med ett integrerat slutsteg. Jordad katod och ett stort gallermotstånd och en lämpligt anodmotstånd. Mer behövs inte.

   
Hur låter det då? Jo tack! det låter fin, fint.
Nedan mätningar (på rördelen) för att kontrollera gränsfrekvenserna. Vi ser att förstärkaren går långt ner i frekvens, väl under 20 Hz. I det övre registret klingar förstärkaren av snyggt och fint.