Teknik för piratradio
Detta är del av historian om radiopirater i Stockholm. Har du
missat del ett finns den här Den sändarteknik som piraterna använda varierad
e ganska mycket. Att bygga en sändare bra
är inte helt lätt. Det går för visso att få ihop något som
sänder men jag har sett många skräckexempel. Låt oss ta det bit
för bit och börja vid mikrofonen.Studio
- alltså det som behövs för att göra programmen.I enklaste fallet bara en mikrofon, en skivspelare, CD och en bandspelare. Vanligare var det nog med riktiga disk-jockey utrustningar med ett par skivspelare, mixerbord, bandspelare.
De fanns även de som spelade in i riktiga studios. Ibland lät det bra, ibland skit..
Kompressorer och
annat användes ibland för att få mer push i ljudet men det var
nog överkurs för de flesta. Ett annat populärt tillbehör var en
s.k. stereokodare, dvs. en apparat som gör så att man kan sända
i stereo. Först ut tror jag var Radio Rabbit och fler försökte
med diverse olika kopplingar, bl.a. gjorde "Kelly" en
stereokodare till Radio FM som lär riktigt bra. Andra la bara på
en 19 kHz pilot-ton på utsändningen så att stereolampan tändes.
Lite fusk :-) Bilden visare en stereokodare.
Sändare
Det finns mängder av olika typer av sändare (drivsteg) för
piratradio,
bl.a. har man använt rördrivna "taxi" stationer som var
byggda för att fungera mellan 68 och 88 MHz. Man bytte bara kristall (till 88 MHz) och så var man igång. Radio 88 hade i började specialbyggda mästerverk och efter att den beslagtagits (från Radio 98) utvecklade de en ny sändare som med tiden blev mycket populär. Det största problemet med sändare, och för den delen även slutsteg, är att det är lite knepigt att bygga dem och att trimma och få dem att fungera som det var tänkt.
Det som fick riktig fart i pirataktiviteterna var ritningen på Radio 98:as
sändaren
som spreds i mängder. Den är konstruerad av en av
privatpejlarna.. Många hade också mage att kopiera ritningen och
sprida den under sitt eget namn men detta är originalet. Många
sändare drev onödigt mycket (piraterna hade tydligen inte lärt
sig att man skall ha drivsteget i fickan innan man slår på det
för att således höja temperaturen), många lät illa och en hel
del självsvängde på diverse frekvenser, men visst det fanns
också pirater som kunde sina saker och byggde mycket finna saker
och som vidareutvecklade kända varianter. Radio FM gjorde
lyckade sändningar med en faslåst variant och Radio Freetime
förbättrade sändarens ljudkvalité med ny "pre-emphasis" mm. Klicka på bilden till höger för att få se hela Radio 98:as byggbeskrivning.
Sändare från Radio Angelica och Frihetsradion.
Bilderna visar ett typiskt exemplar av sändare och ett 25 W slutsteg med BLY87 och BLY 89 enligt Radio 98:as ritning.
Slutsteg
Dvs en (eller flera) förstärkare för
att öka sändarens uteffekt.BLY87 och BLY 89 var standard för de flesta men några provade andra, bättre, transistorer såsom BLY90, MRF247 och BLX15. Ritningar finns i stora mängder på nätet, det är bara att ge sig ut och leta. Och visst det är maffigt med två BLX15 som ger närmare 300 W men oj vad ström det steget sög i sig.
Exempel på olika slutsteg.
ur Musikens makt. fotograf okänd.
Antenner
Ett ämne som konstigt nog inte intresserade piraterna (eller var det för svårt?). En smartare antenn skulle genom sin förstärkning ökat. De flesta använde GP-antenner eller dipoler. Några få förstod nyttan av att sätta upp riktantenner för att öka sin utstrålade effekt. 3 eller 5 elements yagis var inte ovanliga. Mig vetande så var det inte många som provade rundstrålande antenner med förstärkning (5/8, 1/2, fasade dipoler osv.)
en kryssdipol och en GP-antenn.
Förutom sändare och antenner finns det även andra
"tillbehör" som
används av radiopiraterna, det viktigaste torde vara den sk.
ståendevågmetern (SWR-meter) som mäter uteffekten från sändaren
(eller slutsteget) samt den effekt som reflekteras av antennen
om den inte är bra anpassad. Detta för att slutstegstransistorn
inte tål allt för hög reflekterad effekt och kan då gå sönder
vilket är dyrt!. Nedan en sändarväska kan vi se en typisk ståendevågmeter med visare för uteffekt och SWR samt en kryssdipol. Fäste av trä och krokodilklämmor för att ansluta elementen. .
Till höger Radio 88:as sändarväska.
Och hur sitter allt ihop ?
Antingen körde piraten direkt eller så spelade de in sina program på band för att slippa vara närvarande vid sändaren om pejlarna skulle komma. Bandet spelades upp i en bandspelare som var kopplad till sändaren. Efter sändaren hade de flesta ett slutsteg för att höja effekten och på så sätt nå längre med sin sändning. Om man var smart hade man en "ståendevågmeter" (SWR-meter) inkopplad efter slutsteget för att se att antennen fungerade som den skall. Efter mätaren används en bit koaxialkabel för att mata antennen som oftast satt uppsatt i ett träd eller på taket av ett hus. Många hade även byggt någon form av automatik som stängde av sändaren när programmet var slut, på så sätt kunde man hämta utrustningen långt efter själva utsändningen.
Ett litet (motorcykel) batteri användes oftast som drifkälla.
Bilder av Arnfin H. Antennen sätts ihop och sändaren testas.
sändarväska med drivsteg, stereokodare, slutsteg, bandspelare.
Kontakt kan man ha via en brevförmedlingen i Holland.
