Johan Antus

Main menu: Home

Piratradio

Som radiointresserad blev jag redan i unga år varse om att det fanns radiopirater, dvs rund-radiostationer som sände illegalt.  Några stationer sände ifrån båtar utan för den engelska kusten t.ex. Radio Caroline och Radio Veronica. Den mest kända "radiopiraten" i Sverige är nog Radio Nord som faktiskt inte var radiopirat då de slutade innan "lex radio nord" gjorde dem olagliga.  Jag var dock mer intresserad av de stationer som sände på FM-bandet  i Stockholm och jag lyssnade mycket på sånt. Det kunde vara lokala hobbyprojekt eller reklamfinansierade seriösa försök att "knäcka radiomonopolet". 
Om dessa små stationer egentligen påverkade beslutsfattarna mot den privata rundradio vi har i dag skall jag låta vara osagt men tillåt mig tvivla. De flesta var trots allt "bara" teknik och musik intresserade ungdomar som hade skoj.

Intresset för radio växte och jag  började sända lite själv (när,var och hur är dock en väl bevarad hemlighet!), jag blev radioamatör, jag började jobba med radio (bl.a. som piratjägare ! på PTS).
I nuläget är det tunt med FM-pirater, men är du intresserad av vad som händer på kortvåg så sök på nätet.
 Under åren har jag samlat på mig information om Stockholms radiopirater för att skriva en bok i ämnet, ett ambitiöst projekt som blev nedprioriterat då barnen kom...  
Denna del av vårat kulturarv är för intressant för att glömmas bort så jag lägger nu ut lite på nätet.  Många stationer har jag hört själv, andra har jag fått inspelningar på. Jag har av olika anledningar kommit i kontakt med flera av radiopiraterna, privatpejlare, "televerkspejlare" och intervjuat dem. Andra källor är dagspressen och specialtidningar t.ex DX- Gnistan, Frekvens och inslag i riks och närradio.


Ämnet är för stort att presentera på en sida och jag har därför valt att delat upp den. Den andra hittar du här.
Först lite historia om stationerna sedan lite om Tekniken runt piratsändarna som förtjänar en egen djupdykning, likaså vilka pejlarna var och vad de gjorde. Avslutningsvis lite om pirat-TV

Det tål att påpekas att all radiosändning kräver tillstånd från PTS. Denna information får ses som en historisk återblick och inte som en uppmaning till lagbrott!
Låt oss starta med pirater som började sända på 70-talet för att sedan i del 2 titta på 80-talet.
Först ut var Radio 88. Det som kanske inte är så känt att det fanns minst tre stycken stationer
som kallade sig Radio 88, låt oss ta dem i kronologisk ordning.
Där du ser den här symbolen  finns det korta exempel på hur de lät.

Den kommersiella Radio 88 (1972)

Den första  Radio 88
var inspirerade av dåtida engelska mellanvågspirater och med seriösa ambitioner startade man i Februari 1972 en kommersiell rundradiostation i Stockholm. Man hittade finansiärer som satsade 50.000:-
Det tog ett år att bygga den första sändare.
Den var oerhört modern och inbyggd i en attaché-väska.  Programmen finansierades med reklam.
Priset var 500 kronor per minut och man tillät sig fem minuter reklam varje timme. Reklam för bl. a. Pommac, Expressen. Reklamsnuttarna lät, även med dagens mått mätt, riktigt lyckad. Det kanske "goes without saying" men stationen blev mycket populär i en tid då Melodiradion var det enda alternativet.  Man provsände sporadiskt från den 22:a februari och under våren sände man, mer eller mindre, varje Söndag klockan 21.00-22.00. Man spelade in sina program i en professionell studio (GPS) på Lidingö och sände sedan ut dessa varje kväll  från hustak i centrala Stockholm. Olof (Olle) Gärdes på Televerket var till en början lugn och sa att " man inte jagar Radio 88". Det skulle senare visa sig att jakten på Radio 88 kom att ta flera år. En ny grupp "pejlare" började nu dyka upp, nämligen de s.k. amatörpejlarna. Sändaren byggdes av två elektronikingenjörer direkt för Radio 88 och var avancerad för sin tid.
Bandspelare, sändare, buffertsteg, slutsteg och timer. Mer behövs inte. Den hade bl.a. transistoriserat slutsteg med transistorn BLY90 som på den tiden fortfarande var en prototyp men man kunde specialbeställa från Holland. Sändaren var inbyggd i en väska och hade ett fint Televerksklistermärke.
Det hände att man gick runt med den på stan under själva sändningen men det vanligaste var att men använde den (mekaniska) timern för att stänga av sändaren efter programmet. På så sätt behövde ingen vara kvar på sändarplatsen utan utrustningen kunde hämtas senare.
Man använde även omtrimmade taxisändare (AGA Natu).
Mer om sändare under Teknik.


En talesman från Radio 88 intervjuades i Kvällsöppet-programmet i TV2  den 17 mars 1972.
Stationen visade upp en seriös sida med uttalade kommersiella ambitioner. Efter en tid började började stationens grundare (Anders B) känna av sitt samvetet och påverkan från närstående gjorde att man slutade med programmen. Anders bodde då i kollektivet Ornässtugan och där gömdes sändarutrustningen.
Den höll på att glömmas bort men som tur var skulle den komma till användning igen.


 

Den mest kända Radio 88 (1973)

Denna Radio 88 är även känd som studentradio och den börjande med ett telegram.
Tidningarnas telegrambyrå (TT) fick den 21/2 1972 ett telegram från Radio 88:s presstjäns/PR-sektionen undertecknat av Herr Grep genom handsekreterare Spik.

Med Fats Wallers "I'm crazy about my baby" som signaturmelodi ville man göra ett "eterns klotterplank".
Man kan konstatera att programmen var ganska vänstervridna och långt borta från kommersiella tankar om fri radio.

Man skulle sända alla de bidrag man fick sig tillskickat till " poste restante Stockholm". Då man nu inte hade några reklamintäkter fick man själva spela in programmen hemma.


Programmen innehöll förutom musik, radio teater och  samhällskritisk även en hel del politisk satir, man bedrev bl a en hatkampanj mot Folkpartiet. Lyssnarna kunde under programmet ringa till olika telefonkiosker som Radio 88 bevakade.
Man bad lyssnarna om inslag och programförslag men fick inte in speciellt många.


I Ornässtugan (se ovan) bodde även Kjell och Björn 
De tände på idén om en egen rundradiostation och började den 14 januari 1973  sända egna program en gång i veckan på söndagar klockan 21.00. Man hade planer på att även börja sända på Onsdagar men så vitt jag vet blev det aldrig av. Tidningarna blev mer nyfikna och började betala för intervjuer. I dessa lät det som Radio 88 var en stor organisation och man ondgjorde sig över radiomonopolet etc. På de bilder man ser är det ibland helt annan utrustning än den man använde, bara för att vilseleda den lede fi. Man gjorde i programmet reklam för bl.a. Tavernan i Bergshamra dit piraterna gick och drack öl efter sändningarna.


Till Tavernan kom också amatörpejlarna och de blev snabbt bekanta med varandra. Några av amatörpejlarna, som i många fall jobbade på Televerket (dock ej med piratpejling), kom att hjälpa Radio 88 med sändarteknik etc.
Den 25 mars sände Radio 88 hemifrån en av "televerkarna" i Bergshamra.

Den 11:e mars började programmet  med att två personer sade sig sitta i stadshustornet och sända. Detta var utomordentligt roligt för vad piraterna inte visste var att nedanför Stadshuset  stod polisen och televerket med sina bilar "kylare mot kylare" och planerade kvällens jakt. Samtidigt kommer två av televerkarna, försenade till mötet, springande från Stadshuset med påsar och väskor precis efter det att sändningen börjat.
Det sägs att misstänksamheten var stor ! Radio 88 gjorde naturligtvis allt för att inte bli tagna av Televerk och Polis. Man gick runt och sände med utrustningen i attachéväskan, man hade sändaren i en bil (Volvo PV) som man åkte runt i och ställde sig på höga platser med. Den fast monterade antennen gjorde att täckningen blev bra. Man hade en supporterklubb dit man kunde skriva eller ring hos en excentrisk ballongflygare. Polisen besökte hans husbåt men hittade naturligtvis ingenting. Myndigheterna hade jagat Radio 88 intensivt utan resultat men nu gjorde Radio 88 misstaget att sända från samma ställe två gånger i rad.  Första gången var den 8:e april 1973 då man sände sitt 13:e reguljära program från Högbergsgatan 26 B. Piraterna kunde bara stå och se på då deras fina  sändare bars iväg av televerket och polis. Man lyckades dock få fram en gammal tung AGA rör-sändare och fortsatte sända.
Brist på tid och ork gjorde att de återigen den 6/5 1973 inte flyttade sändaren utan lät den vara kvar vid Stortorget (Skomakargatan 24 B) i gamla stan där man sänt två gånger innan. Detta gjorde det lätt för myndigheterna. Två poliser grep Kjell som var kvar för slå av sändaren.






Pejlarna som hjälpt piraterna hade dock hunnit bygga en ny sändare och Radio 88 sände två gånger till då man upplyste om att man skulle ta ett sommaruppehåll. Den sist sändningen gick ut i etern den 20:e maj från Observatorielunden.

Man hade då sänt från bl.a. Solna, Nacka, Bergshamra, Mosebacke- torg, Rådjursstigen, Moderna- museet, Östermalms polisstation (!) och Högbergsgatan.

Man återkom dock, tillfälligt, under namnet Folkets Röst i juni -73.
Nu för att kommentera den för stunden aktuella, och höger-politiska, radiopiraten Radio Sverige.



Så var det dags för domens dag.
Kjell Höglund erkände sin "Samhällsomstörtande verksamhet" och dömdes till 40 dagsböter á fem kronor.
Ett högt straff men det är ju trots allt en "bitter blues"...  


Stadsmakten hade nog förväntat sig en stor välorganiserad
organisation, istället hittade man några radiointresserade ungdomar, eller som riksradion uttryckte det i radio-dokumentären "Musen som röt":
Radio 88:as lejonvrål hade väckt den björn som sov, man drog ut på jakt med elefant-bössor.
Allt man fann var en liten mus.



Då var det slut på Radio 88, eller?

Nu trodde många att historien om Radio 88 var slut men icke. Hur många från den "gamla Radio 88" som nu var inblandade vet jag ej men uppenbart är det nya förmågor som kör vidare. Med en än mer vänstervridna program och uppenbart med teknisk uppbackning kämpade man på. 



Även Televerket kämpade på och lyckades allt oftare även om
man ibland hade tur vilket framgår av denna polisanmälan. 
Tyvärr lite dålig kvalitet då stencilen bleknat (någon som minns lukten!).
Här kan man lägga märke till att man gått över till en  rundstrålande horisontal-polariserad antenn.
Måhända fick de "krulliga ungdomar" hjälp med denna, inte helt triviala, konstruktion av någon radioamatör.
Radio 88 hade bra kontakt med radioamatörerna som ofta var ute och jagade pirater för skoj skull.

Den (mest) politiska Radio 88 (1974)

Den sista Radio 88 hade inte mycket gemensamt med de föregående. Några från Radio 88 ville sända propaganda som ett svar på Radio Sverige (som var en borgerlig station som sände valpropaganda mot socialdemokratin).
Den var klart vänsterextremistisk och drevs av en samhällsfientlig anarkistergrupp och ville att radion skulle användas till folkets tjänst.
Deras program var hyfsat genomarbetade men innehöll mest politiskt svammel och reaktionära visor.

Man sände på söndagar i slutet av 1974 .
Gruppen hade även kontakt med terroristen Norbert Kröcher från RAF (Röda Arméfraktionen) som planerade kidnappningen av Anna-Greta Leijon och som hade dynamitförråd i källaren.
Se även Polismuseet (tavlan "Ebbe Grön") -  "Kröcher återvändetill Stockholm ...där han hade kontakt med en grupp som bl.a. sände piratradio (Radio.88)".

Denna sista Radio 88 sände inte bara i Stockholm utan även i Norrtälje.
Vid just sändningen i Norrtälje åkte man fast under mycket buller och bång.
Ömsesidiga anmälningar om misshandel och förstörda kläder.
Och ännu en sändare till Televerket.
Man kan i alla fall konstatera att tekniken gått framåt.






 

  

  

Efter rättegångar, beslag och böter försvann så Radio 88 från etern men minnet av Stockholms första FM-pirat lever vidare.

Radio 98

Samtidigt som Radio 88 sände fick de konkurrens av stationen Radio 89. De greps av polisen sedan de sänt tre veckor från samma höghus i Täby.

Radio Sverige (1973)

 

Med åsikter ute på högerkanten startade Radio Sverige sina sändningar 24 maj 1973.
De sände på 88 MHz på måndagar, tisdagar, torsdagar samt fredagar och hade tänkt fortsätta fram till valet i september.  Med politisk propaganda riktad mot social-demokraterna, radiomonopolet och Aftonbladet försökte man få en borgerlig regering i riksdagsvalet. Programmen spelades in i en lägenhet på Östermalm som ägdes av (en ovetande) Grynet Molvig. Man använde professionell utrustning och lyckades hålla sig undan för televerk och Polis. Radiostationen finansierades med bidrag från privatpersoner och eventuellt också med pengar från näringslivet. Som motvikt till högerindoktrineringen sände stationen Folkets Röst kommentarer på samma frekvens direkt efter Radio Sverige. 

Radio Sommarpiraten (1973)

Söndagen den 3:e juni 1973 startade Radio Sommarpiraten med en sändning från Upplands-Väsby.
De sände på 88 MHz och programmet varade en timme med start klockan 21.00.  Med utrustning från den person (från televerket) som hjälpt Radio 88 sändes 7 program från avskilda skogsområden runt Stockholm enligt följande:

73-06-06    Väsby
73-06-10    Estbröte (en ö i Mälaren)
73-06-17    Vaxholm
73-06-24    Värmdö
73-07-01    Masmo
73-07-08    Bogesund
73-07-15    Tornberget

De hade den 17/6 en tävling kallad "Bilrallyt" där första pris var en bil. Bilen, en folkvagn, stod placerad på Långholmen och lyssnarna fick ledtrådar i varje program. Lyssnarkontakter sköttes av en supporterklubb, belägen på en husbåt i Mälaren; alltså samma supporterklubb som tidigare skött Radio 88:as lyssnarkontakter. Man kunde skriva till dem på adressen Fack 1, 10073 Stockholm alternativt ringa 759 0233.

Sommarpiraten blev mest känd för sina extraordinära inslag med kända personer. Under pseudonymen "Leif Gustavsson" gav sig en medarbetare på stationen ut och lyckades med konststycket att få intervjuer med bl. a Lennart Hyland, Pingstpastorn Stanley Sjöberg, Artisten Eva Bysing och gamla kungen.


Att de använde "Sankta Lucia" som signatur-melodi var skoj; mindre roligt var att de vid flera tillfällen hotade pejlarna med misshandel, arga hundar och andra försåt.


När man den 15 juli sände ifrån Tornberget åkte de fast (mer om detta i kapitlet om pejlarna) och domen blev böter på 250 kr. I samband med husrannsakan hemma hos en av de tre bakom Radio Sommarpiraten fann polisen bl.a. två k-pistar, fem pistoler och 2674 patroner, men det är en annan historia..

   

En rolig (och kanske otrolig ?) historia jag hört om Sommarpiraten är att de vid ett tillfälle då inte sändaren fungerade flög, med privatflygplan, ut till Möja för att få den lagad av den semestrande (?) teknikern…
Sändaren var för övrigt en AGA rörsändare som sände exakt på 88,56 MHz (24*3,69) och men använde en 5 elements riktantenn.

 Man gjorde reklam för bl a sexklubben "Funny Girl" och "Annas restaurang" på Flemminggatan dit man uppmanade alla intresserade att gå för att träffas efter programmet. Ett 5o-tal personer brukad dyka upp, bl.a. äldre gentlemän i överrock och hatt.

Radio Mälarpiraten (1974)  

21 juni 1974 dök Radio Mälarpiraten upp.
För att protestera mot radiomonopolet och för att ge Sveriges radio konkurrens skulle man från en luftburen sändare berika lyssnarna med popmusik på 88 MHz.
Alltså packade man sändare, timer, batteri, antenn och bandspelare i en låda som man med hjälp av fyra väderballonger lyfte upp till 2000-3000 meters höjd. Från denna höjd hade man hoppats på en räckvidd på 20 mil.
Idén var nog bra, men någon succé blev det aldrig. En ballong gick sönder och vid ett annat försök senare i månaden så drev ballongen iväg men det gjorde även sändaren och programmet sändes på en annan frekvens.
Bakom Radio Mälarpiraten fanns några av de som var aktiva i Radio 88. Ballong- konceptet skulle senare komma till användning för Radio Maranata.  Här bredvid polisanmälan om brott "i luftrummet ovanför Stockholm".

Radio Partaj (1974)

Radio Partaj sände under 1974 och lät riktigt bra, även om man jämför meddagens reklamradio. Välproducerade program med bra jinglar, reklam och skojigheter. De medverkande var "riktiga" diskjockeys.
Gjorde reklam för bl.a. Esso, Hårskulptörerna och Sko Uno. Man sände 7-8 gånger innan man blev av med sin sändare.


Nedan ser vi vad Televerket sa om deras sändare som f.ö. var en omtrimmad "taxisändare" samt själva anmälan.
Bilderna ovan är tagna av privatpejlaren "Flamingo" som hittade Radio Partaj på Kungsklippan 24 den 22:a september 1974 .

  
   

Radio Stockholm (1976)

Jo det fanns faktiskt en station som hette så. De lät bra och deras sändare kom senare till användning för Radio 98. Jag vet inte så mycket mer än så. Vet du mer så maila!

 

Radio Maranata (1976-77)

Med en mycket brummande rörsändare försökte Maranatas grupp AUL (arbetsgruppen utanför lägret ?) kalla omvärlden till frälsning.
För att citera en av piratradiorapportörerna, "de sände inte bara i Stockholm,
även andra orter drabbades.."









Bilder på sändarutrustning och privatpejlarna som hittade den bakom Lövlundsskolan, Gubbängen 76-03-10. (foton Flamingo och Polisen).


Polisen var tacksam för privatpejlarnas hjälp. Imsen själv skickade TELEX (detta var före mail och FAX) till privatpejlarna och meddelade domen.



Radio Maranata var också en av de få som provade piratsändning från ballong. Tanken är enkel, ju högre upp antennen kommer ju längre kommer man att nå. Det gick inte så bra. Vid ett försök lyckades man inte få upp ballongen, vid ett andra så lyfte ballongen och drev iväg. Vad jag vet har ingen hört/spelat in denna sändning.





Lite unikt material från Maranatas ballongexperiment. En polisrapport och en teckning över hur det var hopsatt.
Man ser även här att man använt en kryssdipol.







Nedan bild och undersökningsprotokoll från Maranatas sändning i Västerås.
 



Även Radio Maranata förekom flitigt i dagspressen. Kan kännas lite paradoxalt att en kristen församling ville bryta mot lagen men man sa sonika att "Gud står över lagar och regler". Nåja, fast åkte han.

Radio 98 (1978)

Redan under 1976 hade personerna bakom Radio 98 tröttnat på Sveriges Radios utbud och ville ha ett program för ungdomar med bra musik och lite action samt att de ville väcka opinionen mot radiomonopolet men det blev inte allvar för en 77/78 då de satte in en annons och efterlyste en FM-sändare i Dagens Nyheters "önskedrömmen".
Man fick många svar (!) och slog till på den med högst effekt, en rörbestyckad taxisändare på hela 50 watt, och som redan var intrimmad på 98 MHz (tidigare använd av Radio Sverige och med originalbandet kvar i bandspelaren!) . I och med detta blev namnet bestämt till Radio 98.

I samband med annonsen fick de även kontakt med nya medarbetare till stationen bl.a. Alex Nordström som hjälpte till med tekniken och div. jinglar. Under veckorna spelade "Freaky Deaky" och "Benny Boogie" (även kallad Mr.C) in programmen i Huddinge (bland annat med hjälp av en LENCO L75) som de senare under helgen sände ut, via den nu timerstyrda sändaren, en Philips bandspelare "N2222" och en GP antenn på 9 meter maströr.

Stationen blev snabbt mycket populär bland lyssnarna vilket bl.a.
alla lyssnarbrev beskrev. Radio 98 var  de första som  använde FRS box i Holland (Box 41, 7700AA Dedemsvaart ).
Radio 98 hade sänt discomusik och skojigheter i sju söndagar i rad då de den 7 maj –78 monterade upp sin rörsändare på ett hustak vid Pontonjär-gatan på Kungsholmen.

En, p.g.a tidsbrist, illa vald plats som innebar att sändningen inte hördes så långt. Några som i alla fall hörde utsändningen var pejlarna och polisen.
Radio 98 blev av med sin första sändare och kommissarie Mattson fick ännu ett beslag.

Radio 98 var nog den station som jagades mest av privat-pejlarna och en kul detalj i sammanhanget var när Radio 98 spelade in pejlarnas amatörradio (2M) och spelade upp det i sitt program.
Gissa om privatpejlarna blev förvånade….

Efter sommaren (24/9) kom de dock tillbaka med en ny modern heltransistoriserad sändare med 25 watts  uteffekt och med en anordning som stängde av sändaren när programmet (kassetten) var slut. Sändaren var konstruerad av en radioamatör i södra Stockholm och Radio 98 spred byggnads-beskrivningar vilket var mycket populärt.  Se mer under teknik.

Återigen var det discodunk och glada upptåg på 98 MHz på söndagar klockan 21.00. Nu hade man även skaffat postbox i Holland för sina lyssnarkontakter i stället för "poste restante" som man förlitat sig på innan. Man spred nu även ritningar på sin sändare och var på så sätt orsaken till att nya stationer "växte som svampar ur jorden".
Även deras stil har kopierats av många efterföljare.

 
Bilder på Radio 98:as sändare innan den försvann.. Ovan ser vi bandspelare, MC-batteri, sändare och slutsteg

Privatpejlar hittade sändaren 78-12-10 i en tall i Gubbängen men valde bara att ta kassettebandet som trofé. Efter det att privatpejlarna varit där var någon annan framme och "snodde" sändaren.
Detta blev slutet för Radio 98.
De sände dock ett "Radio 98 Christmas show" den 17 december med en sändare  som senare skulle användas av Radio Angelica.

   


Efter en tid dök dock sändaren upp igen för att ånyo börja användas av andra pirater.
Nedan några bilder från modern tid.





  

Radio FM (1978)

På julafton 1978 började en av Stockholms mest aktiva radiopiraterna sända, det var Radio FM som då började sin insatts för den fria radion. Efter ett år med en hel del tekniska problem slog man till med en två timmar lång sändning på juldagen 1979.

Man hade nu förbättrat tekniken, utvecklat sitt musikformat, skaffat sig sponsorer och en FRS postbox i Holland. Man sände troget varje söndagskväll klockan 20.00 fram till sommaren.
Den sista augusti var de igång igen, nu utan Mr. Freakman som starta Radio Disco, och hela hösten bjöd man på skön radiounderhållning på 101 MHz. Man hade nu skaffat sig flera sändare för att direkt kunna vara tillbaka om pejlarna skulle vara framme. Man spred flitigt byggbeskrivningar på FM-sändare till alla som själva ville pröva lyckan.  Stationens manager kallade sig för Mr Mixman och, som namnet antyder, även mixade och producerade programmen. Mr Kermit, stationens DJ, var en snabbtalande gladlynt figur. Andra medverkande var bl a Mr. Freakman, Floyd Mahoony, Mr Brake, Dr James, Reaggeälskaren Gunnar samt stationens pryo och olycksfågel Emil Fummelfjant. Den 17:e januari 1982 var det nypremiär och man kunder åter avnjuta Radio FMs signaturmelodi "Monster" med gruppen Bar-Kays.
Stationen hade nu utvecklats, men man behöll sin profil med tonvikt på musiken. Mest spelades soul och funk men grupper som BarKays, Fatback, Gap-band och Royce-Royce. Med jämna mellanrum kunde det dock dyka upp både disco, reaggie. Efter 1982 kunde även en del syntmusik förkomma.
Radio FM hade många bra egenproducerade jinglar, bl a började man använda klipp ur barnskivor; något som många tagit efter.

Tekniskt sett utvecklade Radio FM sin tekniska utrustning hela tiden, vilket också lyssnarna märkte.Bl.a. modifierade man Radio 98:as sändare med en PLL, se ritning bredvid.
Bra sändningsplatser och ibland riktantenn gav dem bra räckvidd, ibland till Uppsala, och ett tiotal lyckade stereosändningar genomfördes. Efter julshowen 1980 slutade Radio FM sina egna sändningar, man medverkade dock i Radio MBS och Radio Copyright. TV:s debattprogram "Magazinet" hade i februari -82 ett långt reportage om piratradio där man bl.a. intervjuade Floyd Mahoony.

Under samma kväll slog Radio FM till med en sändning från Skinnarviksberget i Stockholm city.
Televerket kom inte, men det gjorde Expressen och Radio FM fick ännu mer publicitet.  Foto: Jeppe Wikström.
Veckan efter slog emellertid myndigheterna till och Radio FM blev av med sin första sändare. En vecka senare kontrade piraten med att dubbla sin sändningstid och televerket fick ytterligare en olaglig sändare i beslag. För att riktigt sticka ut hakan dubblade Radio FM sin sändningstid igen (nu två timmar) ,men den här gången hade man låst in sin utrustning så väl att ingen kom åt den.
Sändningen utfördes från Odenplan. Därefter gick man tillbaka till sin "vanliga" halvtimme men sände nu långt utanför stan med riktantenner och välbevakade sändningsplatser.
En av de bästa sändningsplatserna man använde var uppe i spiran på Engelbrektskyrkan ! 

Under våren blev sändningarna mer sporadiska. På sommaren sändes det sista reguljära programmet.
Ett samarbete utvecklades dock med Radio Copyright under namnet Radio CFM (se del två).

  
unika bilder på Radio FM:s PLL-sändare och deras ständarväska.

En rolig sak som hände när Radio FM sände ifrån sitt favorithöghus i centrala Huddinge. När sändargänget smet ut från huset såg de polisens civilbil (brun SAAB 99) utanför. När de åkte runt i Huddinge och "sladdade lite" kom polisen efter. Nu blev man såklart nervösa och tog det lugnt, men ju långsammare men körde ju närmare kom polisbilen som tillslut stoppades Mixman och co.
-Ja nu var det alltså kört, tänkte man och funderade på vilket straff för piratsändningen man skulle få. Till sin förvåning anmärkte polisen bara på att det saknades skattemärke och lät de nu lättade piraterna åka.

  

De (näst) sista programmet från Radio FM gick ut i sändning julen 1983.
En sak som de, mig vetande, var ensamma om var att sända ut datafiler
över radion. I  hemdatorns begynnelse lagrades (som ni kanske minns?) program och data på vanliga kassettband. Vad Radio FM gjorde var att använde de ett sådant band i sin julshow för att sända ut ett program för Spectrum datorer. Vad utsändningen innehöll är det inte så många lyssnare som vet, då julnattens stränga kyla knäckte sändarbatterierna. När PC började bli vanligare skickade man även ut "multimediapresentationer" till lyssnarna på disk. Tyvärr har datat blivit förstör men så här såg disketterna i alla fall ut.

Radio FM fick en hel del brev och så här kunde ett svar se ut.

 

Två foton från Lelle W. Ett här ovan från en studio Radio FM använde.  Mr. Mixman under en improviserade kortvågssändning på 49-meters bandet. Sändaren lämnade inte mycket mer än 10-20 watt och man sände ifrån Fittja. Efter sin jubileumssändning 1988 har inget hörts från Radio FM, men flera av medarbetarna kan i dag, på olika sätt, höras bland de privata rundradiostationerna.

Radio Rabbit (1979)

Radio Rabbit hördes första gången 16 september 1979 på 101 MHz. De sände fem söndagar i rad kl 21.00. Två saker var anmärkningsvärda med Radio Rabbit, det ena var att de hade en kvinnlig DJ (som gärna hälsade till de manliga privatpejlarna) och det andra var att de sände i stereo med hög ljudkvalitet. De spelade discomusic och gjorde reklam för "Space records". Vad jag vet har de inte hörts sedan den 14 oktober detta år.

Radio Angelica (1979) 

En ganska "fartig" station som med den pratglade  "Major Big Biggles" bakom spakarna han avverka tre program på söndagar klockan 21.00 innan de försvann.

Första sändningen (förutom en provsändning någon vecka innan) gick på 98 MHz från Masmoberget den 22:a april 1979. Två veckor senare var de tillbaka, då från  Brandbergen och på  100,7 MHz.
Under den sändningen var "Benny Boogie" från Radio 98 med som gäst DJ, bara någon vecka innan han började sända i närradion.  Radio Angelica hade en 25 watts sändare med tidur för automatisk avstängning och man provade både rundstrålande antenner och beamar (3 elements yagi). De andra två gångerna man sände var från Tyresta (under en familjeutflykt) och Vaxholm. Sändaren är för övrigt byggd av en känd radioamatör i Brandbergen och är en ganska modifierad variant på Radio 98:as konstruktion. Man fick hjälp med ritning och komponenter till sin stereokodare från Standard Radio. De gjorde flitigt reklam för Wolfies record shop och Record pool.

De flesta pirataktiviteter i Södertälje härstammar från ungdomar i gymnasieåldern och man var som mest aktiva runt 1974-76. Jag har tacksamt tagit emot bidrag från en av de centralt inblandade som avslutar ett av våra mail med ”Så jag känner mig som en sann pirat och upprorsmakare inom etermedia.” en sammanfattning som över tiden fler kunnat ställa sig bakom.

Radio Weekend

Radio Weekends sändare byggde på en enkel konstruktion. Ritning till sändaren är fritt snodd från en ”grunka” man såg på Telemuseum och byggde på  röret ECC83 som oscillator.
Namnet Radio Weekend kom från holländska Radio Euroweekend som sände på kortvåg. Överhuvudtaget så var de inspirerade av Radio Nordsee International och andra stora pirater. Radio Weekends sändare var inbyggd i en låda som bars i en tygkasse. När man inte hade tillgång till elnätet blev det till att köra på batteri. Kan låta enkelt idag men då var det ett anodbatterier (från ELFA) på 250V och ett på 6 volt till glödströmmen.

Höll en timma ungefär. Effekten var kanske var 4 - 5 watt.Batterierna bars separat utanför i en "Silja Line" kasse. Radio Weekend använde dipol byggd av 300 ohm bandkabel fastspikat på ett träkors. Man använde horisontell polarisation.
Radio Weekend hade alltid en tjej hallåa och körde varje program en ”veckans Deep Purple".
Programmen man sände ut hade inget högt tempo och showande som många andra FM-pirater utan föreföll någorlunda stelt.  Programmen spelades in hemma på en rejäl bandspelare från AKAI, mixat med ett UNAMCO mixbord.

 

Stationen var väldigt tekniskt intresserad. Man experimenterade bl.a. med den en militär roterande omformare från en flygradio. Men den störde modulationen så den ratades.Man provade att använda transformatorer från Märklin för att skapa galvaniskt skydd mellan nätet och sändaren. Man byggde det mesta själva till skillnad från andra men man lyckades till in början inte få transistorkopplingar stabila nog utan föredrog rör. Lite ”old school” kan tyckas idag men rör var billiga, tåliga och lättare att bygga med då. Lokala radiohandlare sponsrade med delar och ibland även med utrustning. Man använde C-120 band för att få en timmes programtid. Under sändningarna bevakade man på avstånd utrustningen och höll kontakten via PR-radio precis som många andra pirater gjorde på den tiden. Klokt men samtidigt en risk då pejlarna även lyssnade där..

Sändningsplatserna var:

Bangatan 8
En grushög i Saltskog (vid motorvägsbygge)
Vattentornet Rosenlund
Vattentornet Grusåsen
Kusens Backe
Silo Uthamnen
Bårsta berget (höghus)

Tänkta platser var även:
Folkets Hus
Västergård vattentorn
Torekällberget (oklart var)
Fornhöjden
Ragnhildsborg

Man sände även från bil. Det var riktigt roligt. Då åkte man efter dem som pejlade samtidigt som man alltså  sände ut programmet. Kan inte ha varit lätt för pejlarna från FRO. Planen var att sända tio gånger och sedan
sluta men det hela fick ett hastigt slut i och med en trafikolycka…
Stationen byggde även sändare till andra som ville prova piratradio. En ”upphottad” historia från JostyKit gick i Järna där man körde kvartersradio i Ene-området. En annan byggdes till Enhörna i samma syfte. Experimentlustan visade inga begränsningar och man provade bl.a. hur långt man kunde störa ut P3, hur man kapade rundradioslaven i Ragnhildsborg.

    

Avslutningsvis måste jag nämna att personerna bakom piratsändningarna i Södertälje även var insyltade i pirat-TV. ”Sump TV” sände från Scaniarinken i samband med Kringel Cup men vad jag vet uppmärksammades inte detta i lokala medier.Sedan kom närradion och man fokuserade där istället.



Stationen återuppstod en tid i senare delen av 70-talet för att se om man kunde lyckas på kortvåg.
En lämplig kortvågssändare (Heathkit 60) införskaffades och man provade några mil söder om Södertälje.
Man hördes bra i några mil men det var svårt att hitta en bra frekvens och att få till riktigt bra kortvågsantenn varför projektet dog ut.

Radio Shithouse

Radio Shithouse (även kallad Radio Hithouse av länstidningen) bedrev sina sändningar från höghusen vid Västergård/Mariekälla.
Samma utrustning användes för övrigt även för Radio Overdrive som drevs av en närstående  släkting till Radio Shithouse. Och ”drevs” är i detta sammanhang kanske lite ambitiöst.
Sändningarna var egentligen någon form av happenings i samband med fest, öl, sprit och brudar.
Det skall ha varit ett jäkla spring med folk och fullständigt anarkistiskt. Något som inte uppskattades av alla.
Det blev väl lite bättre ordning efter någon tid men i stort sett var det på det viset. Att just kombinera party med piratradiosändning är något som många fler pirater förenat. Inte ovanigt i Stockholm bland de mindre piraterna och definitivt vanligt i t.ex. London än i dag. Sändaren byggde på två PL36 från en slaktad TV. ”Byggd på locket av en plåtlåda till en snabbtelefonplint, sedan lite koppartråd och kondensatorer..” berättar en av de inblandade. Sändaren modulerades genom en ljudtransformator kopplad till oscillatorn. Så det var ingen ren FM kan man säga. Det var övertoner lite här och var. Men det var inget man brydde sig om. Det hela var egentligen resultatet av en teori man diskuterat i skolan som man ville prova. Antennen på Shithouse och Overdrive var till en början bara en vanlig elkabel upphängd i gardinstången. Överhuvudtaget var kopplingarna något livsfarliga. ”Vi körde rakt på nätet och inget trams med trafos osv. Utom för glödström då. 220 VAC blir väl sådär 300 VDC med konding och likriktare...”. Det gällde alltså att vända stickproppen rätt i vägguttaget.
Allteftersom och med stöd av andra ”radionördar” fick man tillgång till en 75-watts rörsändare byggd med två avlänkningsrör PL 509 i push-pull och 600 volt anodspänning.
Radio Shithouse använde för första gången i piratradions historia i Sverige en FM-modulator enligt pilottontekniken och det gick bra att höra stereo över hela Södertälje, faktiskt ända ut till Nykvarn. Shithouse var alltså före Sveriges Radio med FM-stereo. För detta fick man hjälp av ”utomstående experter från Järna” som mest vill visa att det gick att göra och självklart hoppade stationen på detta. Den sändaren var för övrigt inbyggd i en ölburk.
På studiosidan använde man en BO Master bandspelare som mixer och ljudkälla. Därtill en Lenco skivspelare. Stationen spelade mest rock som Steppenwolf, Suzi Quatro, Queen, Lynyrd Skynyrd. På så sätt skiljde man sig mot merparten av pirater som oftast gick på disco. Dessutom spelade man ibland hela LP-skivor i ett sträck vilket inte heller så många andra brukade göra.

Namnet ” Radio Shithouse” kommer ifrån den egenheten man hade då man satte på en skiva och gick på dass. Skivan tog slut och stod och slog på innerspåret....

Andra

Här en, ännu, okänd pirat som inte har med de ovan att göra.
Sände ifrån Ronna under namnet "Radio 66".

Blandat

Slutligen några osäkra från den första tiden.

Radio SBS
Radio SBC (Saltsjöbaden Broadcasting Corp) Eh..SBC eller SBS vet ej. Hur som helst sändes av radiointresserade skolungdomar på kvällar och nätter vid några tillfällen
under slutet av 70-talet. Rädslan för att åka fast gjorde dock att de slutade. Är numera känd från närradion (SBC, Disco 91, Radio SUS m.fl.)     

Pirat Radio City
Enligt uppgifter på Internet skall det under december 1979 funnits en pirat i Stockholms norra förorter som kallade sig Pirat Radio City. Jag har inte hört något av denna station som tydligen sände på lördagar och söndagar med sedvanlig freestylebandspelare, timerstyrd sändare (10W) och antenn. De medverkande sökte sig senare till närradion....

Radio Kicks
Radio Kicks hördes första gången 24/8 1973. Spelade mest discomusik.
Senare har det funnits en annan station med "samma" namn. Radio KIX


Radio Swing och Nya Radio Nord
Skall ha sänt under 1978. Jag vet inge mer. Kanske vet du ?

Fortsättningen finns i del 2

glöm inte heller Teknik, Pejlare och Pirat-TV